brofäste...

Jag var på resa i Polen för några år sedan och mitt ute i skogen vid sidan om vägen vi körde stod en bro. Den vilade på pelare i varje ände utan att vara förbunden med någon väg. En bro utan början eller slut, utan mening och mål. …aldrig fullbordad. Visst kan det ofullbordade ibland vara vackert. Ett konstverk som inte blivit färdigt kan ändå vara lysande. Schuberts "Ofullbordade" hör till musikens mästerverk. Men annorlunda är det med korset. Här fullbordas allt. Korset blir brytpunkten i frälsningen. För mål och mening, början och slut, Det är fullbordat säger Jesus. Sedan böjde han ner huvudet och överlämnade sin ande. Fullbordat, färdigt…

Tänk om det hade varit med korset på samma sätt som med den där bron i Polen. Tekniskt fulländad men utan vare sig mål och mening. Och så hög att ingen kunde nå upp till den. Men sådan är inte Jesus. Han är mitt ibland oss. med början i begynnelsen, sin mening i frälsningen, sitt mål i himlen. Tänker på Simon and Garfunkels sång. Like a bridge over troubled waters I will lay me down. Som en bro över mörka vatten ska jag bära dig… Korset, förbundstecknet. Brofästet. Som kan väcka vår längtan tillbaka till vårt ursprung, då vi levde samman med Gud, då Guds vilja och Guds tanke fanns i vår vilja och vår tanke. Innan allting brast. Innan länken gick sönder mellan oss och Gud. Tills Gud spänner sin kärlek som en båge över allt det som vill skilja oss från honom. Kärlekens bro, genom tro. Allting blir helt genom honom. I honom. Det är fullbordat....