större än Universum

- Mamma, jag vill att Gud ska komma ner på jorden och hålla mig i famnen precis som du gjorde nyss... Säger dottern, 6 år gammal. Vi har precis sjungit "Som när ett barn kommer hem om kvällen"... Så var det för mig att komma till Gud. Sara längtar ofta efter Gud, efter att få se Gud, hon vill till himlen till Gud, men hon vill inte dö...

Min son, som ofta tar den undervisande rollen i familjen, berättar om hur stor Gud är... "Så häääär långa är Guds armar, dom når tretusen varv runt jorden och alla barn i hela världen får plats på hans finger..." För en gångs skull kommer hans överdrifter väl till pass, men räcker ändå inte till... -Nähä... svarar dottern, förundrad. - Är han så stor? Sedan sjunger de, större en Eiffeltornet... Större än USA, större än hela Universum, och jag vet att han älskar mig...

Tänk att en del gör det så svårt att tro. Tänk att få tro som ett barn. Sannerligen den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in... Och han tog dem i famnen och välsignade dem. Det måste vara den famnen som Sara tänker på och längtar efter. Jag förstår henne. Där vill jag också vara, som ett barn...