Ladda batterierna

På söndagar laddar jag oftast batterierna. Rent bokstavligt, men andligt med förstås. De två mobilerna kopplas upp i kontakterna, barnens walkie talkies går samma väg. Byter eller laddar batterierna i kameran efter helgens bilder och laddar allt annat som jag behöver inför veckan som kommer. Idag fick jag dessutom tanka upp bilen, för "bara" 11.99 litern. Men enligt färddatorn ska det räcka i 78 mil. Då känns det genast lite bättre :/ Till MP3spelaren skulle det vara AAA, det hade jag inga kvar hemma och tanken på att länsa barnens leksaker kändes inget vidare. Desutom behöver fjärrkontrollen nya batterier, jag brukar hitta dem under soffan, den har gått i golvet så ofta av den arge sonens vredesutbrott så luckan har trillat av, ibland tejpar vi. Jag längtar efter den dagen det kommer en trådlös laddningsstation till mobilen, den tenderar alltid att ladda ur när man söker mig som mest på jobbet. Därför köpte jag laddare till bilen med. Snart har jag en laddare i varje kontakt. Behöver nog fler stickdosor. Allt verkar gå på ström. Till och med min egen kropp har blivit strömberoende. Pga smärta i kroppen har jag börjat med TNS-behandling, ström genom de onda musklerna. Det hjälper faktiskt. Så laddad har jag inte känt mig på länge.

Men det är inte riktigt hela sanningen. I morse när jag vaknade var jag totalt urladdad. Allt var botten, livet var inte på topp helt enkelt. Det var inget bra läge. Tre gudstjänster skulle jag ha under dagen. Predikan låg klar utskriven på skrivbordet. Jag var rätt så nöjd med den, en bearbetad variant ligger i bloggen nedan. Men jag hade ingen ork! Började med att ta ett bad, gör ofta det när jag behöver kraft. Det fungerade inte. Blev bara rastlös. Så jag gick och lade mig igen. Klockan hade hunnit bli 8.45. 10.30 måste jag vara i kyrkan. Var är alla uppladdningsstationer när man behöver dem? Vet jag väl. Jag gjorde något klassiskt, började be. Har provat det förut :-), och det funkade. Det gör ofta det med varierande resultat. Det beror inte på bönen, inte på Gud heller. Helig Ande gör sitt bästa för att få komma till. Men jag har ofta lite för många störningssändare på för att bli riktigt mottaglig. Så var det inte idag. Jag var helt enkelt på botten, där kan man inte göra så mycket, som Daniel i lejongropen ungefär. Han kunde inte så mycket annat, än att be. Det fungerade bra för honom, den gången. Jag predikade förresten om vargar idag, inte om lejon. Men faktum är att jag kände mig som jagad av vargar. Finns en sång om det förresten, att hellre bli jagad av vargar, än älskad av dig... Skulle bara säga att det är inte sant. Men tillbaka till bönen. Jag tog det enkelt med effektivt. Kom heliga Ande, kom. All kaos, alla tankar, allt som störde dagen sjönk undan. Jag gick in på rätt kanal och blev uppfylld. Bara låg där. Lät allting komma till mig. Behövde inte rusa runt och söka några konstgjorda laddningsstationer. Till och med smärtan i armen minskade. De blev tre gudstjänster sen. Och ett dop. Förundrade små ögon som såg in i mina. Vad gör vi här, tänkte han kanske? och jag fick be igen, Kom helig Ande. En bön som bara han, den lille gossen och jag hörde. Inga vargar som jagade mig längre. Nu är det läggdax. Ska gå tillbaka till utgångsläget där dagen började, sängen. Och till bönen; Kom heliga Ande. Alla apparater är anslutna till sin strömförsörjning.

Nu ska jag strax gå till min. Den är trådlös, ville bara säga det. Ständigt uppkopplad, om jag vill. Men ofta störd. Det var en konfirmand idag som hade glömt att stänga av sin mobil i kyrkan. Plötsligt så lät den, väldigt mycket. Det blir lätt mycket om det är tyst för övrigt. Den höll på att ladda ur. Jag påminde honom om det .Att det var dags att ladda batterierna. Att han när han ändå var här i kyrkan kunde passa på att koppla upp sig på den som inte bara laddar våra batterier utan gör så mycket mer än så. Han som säger att han är Vägen, Sanningen och Livet. Mycket mer behöver vi väl inte?En Välsignad söndag önskar jag er. Den timmen som är kvar...