Förstår inte Gud svenska?

Det är klart, att Gud gör det, förstår svenska. Dumt vore ju annars. Meningslöst att be, att över huvudtaget föra ett samtal med någon som inte förstår. Det här inlägget handlar om bönen, bland annat. Och om tungotal, ett sätt att be. Jag har bett i hela mitt liv. Som jag minns i alla fall. Pappa lärde mig knäppa händerna innan vi skulle sova. Sen kom en tid när han slutade be med mig och jag bad inte alls... Kanske skulle jag vara stor nog att be själv, eller så var bön något som hörde till barnuppfostran, jag vet inte. Sen fortsatte jag, på egen hand.

Idag är jag 40, snart 41 och ber med mina egna barn. Jag lär dem inte bara knäppa händerna utan försöker hjälpa dem att be. Att prata med Gud. Ibland när de är jätteledsna så försöker jag trösta dem. Håller min hand över deras huvud och stryker dem över håret. Jag gör det eftersom jag älskar när någon gör så med mig. Tyvärr händer det inte så ofta. Min lilla dotter kan ligga och stryka mig över kinden ibland på morgonen och viska; min älskade mamma. Då är det som om en ängel rör vid mig. Mitt älskade barn svarar jag då. Men när jag inte vet vad jag ska säga, när orden inte kommer fram, när bara Gud själv vet vad jag vill, så ber jag i Anden istället. Det har jag gjort från den gången då jag bad; helig Ande kom och höll dörren öppen. Anden kom och bönen och orden…Anden går in i mitt ställe och lägger orden i munnen på mig. Att be kan vara som att bli smekt på kinden tillbaka av någon som säger; Mitt älskade barn. Eller höra Jesus så som han ofta säger till dem han möter; Vad kan jag göra för dig? Ibland vet jag inte vad jag vill. Då är det gott att Gud vet, känner alla min önskningar och min längtan. Det vet Jesus också. Han vet att den som är blind vill se, att den som är lam vill gå. men vi behöver säga det själva. Och ibland behöver vi hjälp till det. Att veta vad vi vill, eller vad vi behöver. Häromdagen hamnade jag i en diskussion med några som är oerhört skeptiska mot tungotalets gåva. Ovetande om att jag fått den gåvan sa man just så här. En Allsmäktig Gud som inte förstår svenska? Vad ska det vara för mening? Allt kan vi be om hos Fadern, precis allt. Men vi behöver ibland hjälp att be. Då sätter sig Anden på min sängkant och ber med mig, säger till Herre, Lilo vet inte riktigt vad hon vill men hon behöver prata med dig. Jag ska hjälpa henne så förklarar jag vad hon tänker, känner, vill och önskar… Bönejoller kallade någon det. Att som ett barn få krypa upp i Guds knä. När jag satt med mina små i famnen och de jollrade mot mitt ansikte så vet jag väl att de hade något att berätta! Vi hör ihop… Tack för att jag får vara ett barn i Guds famn! Tack för att Gud inte bara kan svenska utan har givit mig ett alldeles eget språk.