måndag 4 februari 2008

Kan vi besegra Gud?

Ingen rår över Gud. Ingen kan besegra Gud. Det är inte sant, det finns två bibliska berättelser som visar på något annat. Jag vill dela med mig av en utläggning som jag fick från prästen Bo Brander som kom att ge en avgörande livstydning i mina egna motgångar. I Matteus 15:21 berättas om en kvinna som springer efter Jesus och ber honom om hjälp för sin dotter. Jesus vill inte ändra sina planer för att hjälpa henne, i alla fall håller han henne kort en stund, (han är dessutom trött) men till slut så ändrar han sig; - Kvinna, din tro är stark, du ska få som du vill. Jesus ändrar sig från det han egentligen har tänkt att göra. Jesus övervinns av den lilla människans starka tro och bön. Det ger mig mod att fortsätta be om det jag behöver. Min vigningsbiskop Lars Eckerdal sa om detta att få sin vilja igenom, att man får ”tjöta”. Ibland lönar det sig, att tjöta, också på Gud. En annan berättelse är den om Jakob i brottningskampen med Gud i natten. Nattliga brottningskamper har de flesta av oss utkämpat. Vargtimmar när vi inte vet var vi ska ta vägen. Jakob kämpar med Gud. Vi har också kämpat med Gud. Livets yttersta verkligheter. Men varför kan inte Gud besegra Jakob? Men när man brottas så handlar det inte om att slå ut den andre utan hålla fast vid den andre. Att inte släppa taget. Även om man vill springa så har man inget val, man måste fortsätta så länge den andre håller fast. Det gör Jakob, därför övervinner inte Gud honom. Jakob har brottats med Gud i hela sitt liv. Vi kan känna igen oss där med. Gång på gång säger Gud ändå till honom, Jag ska inte överge dig… Så kommer denna natt… Gud ser att han inte kan besegra Jakob och ger honom ett slag på höften så att han inte längre kan stå på sina ben. Nu blir Jakob plötsligt hängande om halsen på Gud, vad kan Han annat göra? Gud som han har sprungit ifrån i hela sitt liv… Jag släpper dig inte med mindre än att du välsignar mig. Där vinner Jakob, precis som kvinnan. Jag släpper dig inte med mindre än så. Gud följer oss och önskar bara en enda sak. Att vi ska sluta sprattla på våra egna vägar och komma till ro i hans famn. Han önskar faktiskt att vi ska besegra honom genom att hålla fast vid honom. Jakob vinner när han inte längre försöker ta sig loss. När Jakob tar emot välsignelsen är han fast hos Gud. Resten av livet haltade han. Jag känner igen mig i Jakob, jag haltar också, inte bara för att jag har så ont i mitt knä, men kanske kan också mitt onda knä påminna mig om att jag behöver Guds stöd hela livet. Kanske är det att mogna i tro, att växa från barnets "kan själv", till jag släpper dig inte. Tack Bo, för bibelförklaringen, livstolkningen. ”Inför den som ber om Guds hjälp, om hans kärlek och hans välsignelse har Gud inget skydd". BB

Inga kommentarer: