lördag 1 mars 2008

Längtansbordet, ingen fastfood

Stillheten i kyrkan. Nattvardsgästerna samlade till en ring i koret eller ett led i kyrkogången. Kanske stilla orgelmusik eller lovsång. Andakt. Och så orden, upprepade för varje gäst, för dig och mig. För dig utgiven, för dig utgjutet. Tre korta ord. På en gång så enkelt och samtidigt så svårt att förstå. Det handlar om Jesus. Om dig och mig. Om Jesus som längtar efter att ta emot oss här. Vi tänker ofta att Gud handlar om vår egen längtan, om vad vi behöver, vad vi ber om, vad Gud kan får vara i vårt liv.

Men Gud längtar också efter oss. När han samlar lärjungarna till påskmåltid i Jerusalem i huset där de ordnat till måltiden så säger han; Vad jag har längtat efter att äta denna påskmåltid med er innan mitt lidande börjar… Gud längtar efter sitt folk. Gud som genom Jesus blev människa, längtar. Så berättar också Bibeln om Gud. Om Guds längtan. Ropet genom årtusenden, Kom hem, kom hem. Och vi är inte hela utan den vi älskar. Den jag älskar vill jag vara med, dela livet med, äta tillsammans med... Det vill Gud med, därför längtar Gud efter oss, efter att vi ska bli hela, helade i honom. Gud längtar efter oss vanliga bristfälliga människor. För sådana var ju hans första lärjungar, det ser vi i Bibeln, och sådana är vi… Vi kan känna Guds längtan i våra egna kroppar när vi söker frid, efter kärlek och tröst. Längtar efter det heliga.

Guds längtan efter oss och vår längtan efter Gud letar efter möten. Mötesplatserna är många. I Bibeln, i gudstjänsten, i bönen, i det goda samtalet, i dopet. Och i nattvarden. Jesus säger; se jag står vid dörren och bultar. Om någon hör min röst och öppnar dörren så ska jag gå in till honom och äta med honom och han med mig”. Han ger sig själv på ett sätt som vi aldrig kan förstå. Till oss och för oss, konkret, i bröd och vin. Det är inte första gången någon ger sitt liv för en annan människa, av kärlek. Ger sitt liv för någon man älskar. I viss mening ger alla sitt liv för den man älskar. Jesus säger det också; Ingen har större kärlek än den som ger sitt liv för sina vänner. Men Jesus gav sitt liv för alla människor. Gav det för att han älskar oss, längtar så oerhört mycket efter oss. Det finns ingenting som kan hindra honom i vad han vill göra för oss. Ingenting. Han ger sitt liv, för oss men också för sina fiender, för dem som hatade honom, som spikade upp honom på ett kors och dödade honom. Han dog för dem med. För mig. Allting handlar om Jesus. För vad han har gjort för mig, Jesus är den grund jag står på, min fasta klippa, mitt bröd. Jag är livets bröd. Den som kommer till mig ska aldrig någonsin hungra. Han ger mer än någon annan har gett. Guds bröd är det bröd som kommer ner från himlen och ger världen liv. Jag är det brödet. Det är inte särskilt lättsmält, ingen fastfoodrestaurant, som man tar i flykten mellan snabba förflyttningar och snabba tillfredsställelser. Det är mer värt än pengar, aktier och lyxbåtar. Allt sådant är skräpmat jämfört med att låta Jesu eget liv bli liv i oss. Mer än så kan vi inte få. Och vi får ta emot det fast vi inte kan förstå. Längtansbordet, Guds eget mysterium. När vi får ta emot. När det lilla brödet läggs i vår hand med orden, jag är här, när kalken sträcks mot våra läppar och Jesus upprepar sitt, Jag är här. För dig. Och när vi tagit emot brödet och vinet så får vi säga vårt Amen, som betyder, Ja, detta är sant. För mig utgiven för mig utgjuten. Amen

Inga kommentarer: