Oväntat besök

När man städar så fastnar man gamla saker som jag skrev i inlägget nedan. Det blir inte alltid så mycket städning. Minnen kommer emellan. Vi hittar sådant som är både gammalt och tummat, som vi sorterat bort som skräp, men som kanske kan vara bra att ha någon gång… Jag tänker att vårt inre också kan vara en sådan där kammare… Fylld med skatter, men också med skräp. Där allting hamnar som vi inte vill visa. Det påminner mig om min son när han städar. Allt är så fint i rummet men Gud nåde den som öppnar en låda eller en garderob. Så kan jag också göra när jag får oväntat besök. Rafsa ihop allt skräp och gömma det fort. Tänk om vi skulle få det, oväntat besök. Jesus som står på vår tröskel och säger, ska vi ha lite storstädning du och jag? Och så tar han på sig en himmelsk städrock och går lös på allt. River fram allt det som vi glömt. Lyfter upp det och tittar frågande på oss; tänker du verkligen ha kvar det här? Då skäms jag lite och säger kanske: hade tänkt slänga det men… Och Jesus går resolut ut till förlåtelsens soptunna och tömmer, slänger och tömmer igen. Så håller vi på…

Går igenom allt det som jag inte velat visa. Skattkammaren som till stora delar har förvandlats till en skräpkammare, en plats där den goda ordningen alltmer förvandlats till kaos av det som vi inte orkat ta i och i stället kastat undan. Men nu kan något börja hända med oss. När vi får städa tillsammans med någon som vet vilka skatter som bär och vilka bördor som binder. Någon som kan det här med att källsortera och se varifrån allting kommer. Ett möte med Gud. Men det är också ett möte med oss själva, att våga stå ansikte mot ansikte med vårt eget, att ta reda på vem vi är och om vi är den vi vill vara.

Och när vi är färdiga så sätter vi oss ner vid köksbordet. Det borde vara jag som bjuder, han är ju min gäst. Men det är hans som dukar bordet för mig. För dig utgiven, säger han, för dig utgjuten… För mig…