Det sägs att om djävulen går ett varv runt en människa i kyrkan så går han sju varv runt prästen. Att det alltid är en poängseger att få en präst eller pastor att åka dit ordentligt. Så oerhört viktigt att stå på den segrande sidan... Att aldrig vika av från Guds kärlek... Kom att fundera på det idag. På att vara ledare för en församling. När jag upplever en andlig tomhet idag inför uppgiften att skriva predikan. Att det finns någon som vet precis när han ska slå till. Känner våra sårbarheter. Någon som vet att fresta oss med allt som leder oss bort från Sanningen och Kärleken. Den onde är inte intresserad av dem som inte tror. Men när någon börjar komma nära Jesus då vaknar han till liv. Aktiveras. Det är lätt att komma på fall. Det finns ingen skydd i oss själva. Hur fromma vi än är så kan vi åka dit när som helst. Men det finns ett tryggt skydd, och det är Guds egen Ande, som är starkare. I honom är det tryggt att leva. Men om vi inte tror att det onda finns, då är vi helt oskyddade... Biskop Giertz svarade en gång på frågan om han trodde på Djävulen: Jag tror inte på Djävulen men jag räknar med att han finns. Om vi saknar kontakt med det gudomliga så blir vi tomma och skyddslösa. Det är annorlunda om vi vilar i Jesu närvaro, viss om att den helige Ande är med och beskyddar oss, varnar oss. Innan det är för sent. Idag är det någon som inte vill att jag ska skriva predikan. Som gör allt för att hålla mig borta från Jesus. Ställer upp höga trösklar för mig att komma över. Men när jag vet om varifrån trösklarna kommer så är det lättare att ta sig över dem. Jag får pröva fönstervägen om han nu har blockerat dörren :-)Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller andemakter, varken något som finns eller något som kommer, varken krafter i höjden eller krafter i djupet eller något annat i skapelsen skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår herre. Rom. 8: 38-39.
lördag 16 februari 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar