Vardagsmat

Det finns så mycket kraft i bönen till Gud. En aldrig sinande källa. Jag var vid en källa i Skåne på mitt sportlovsbesök. Drack av det rena klara vattnet. Det syntes på ytan hur det porlade fram underifrån. Så önskar jag att min bön ska få vara. En inre källa. Som bubblar på ytan. Ren och frisk och klar... Från ett inre djup.Bön behöver inte vara böner på ett speciellt sätt, eller en viss tid eller för att utmärka mig inför Gud. Istället är det innerligheten, uppriktigheten och nöden inför Herren som är viktigast. Ju enklare jag ber; ju närmare kommer jag Herren. Det han vill höra ifrån mig är att jag älskar Honom över allt annat; t.o.m. över mina egna problem. Vi kommer ju gärna till Gud med våra problem. Vill att han ska vara en problemlösare. Lösa problemen så som vi vill ha dem lösta. Det kan vara det svåraste med bönen, att be så som Jesus lär oss. Ske din vilja, inte min... Så är det i alla fall för mig. Jag vet inte om min vilja är Guds vilja, men jag vill att det ska vara så... Hur har du det?Men ju mer jag älskar Jesus; ju mer läkedom och frihet får jag. Gud älskar dig; han älskar mig och vi kan lita på Gud och hans kärlek till oss och att vi får motta goda gåvor från Honom. Guds vill visa oss sin karaktär, sin godhet och sin kärlek i det dagliga livet och han vill välsigna oss över alla breddar. Att be är vardagsmat. Eller borde i alla fall vara. Därför var det skönt att få be, efter frukost. Börja dagen så. Lägga den och alla frågor i Guds hand. Med min mänskliga barnsliga längtan att min vilja ska stämma med Herrens...