Ett liv är ett liv

Riksdagen sa idag ja till regeringens förslag om att ändra tidpunkten för när anmälan av dödfödd ska ske till Skatteverket. Den nuvarande gränsen som går vid utgången efter havandeskapsvecka 28 sänks till efter utgången av havandeskapsvecka 22. Ändringen är en anpassning till WHO:s rekommendationer och börjar gälla den 1 juli 2008.

Ingen som förlorat sitt lilla barn kan någonsin få det tillbaka. Men att också kämpa med en sorg över ett barn som inte blir erkänt som ett barn är att behöva gå en dubbel kamp för att komma tillbaka till livet.

Vi är många som förlorat en liten, i olika stadier av graviditeten. Det är inte det antal veckor som barnet levt i vår mage under graviditeten som förenar oss utan vissheten om att det liv vi väntar är ett liv, från allra första början. Spädbarnsfonden har länge kämpat för detta orden "ett liv är ett liv". Denna visshet som varje väntande föräldrar också har. Tills idag har ett levande fött men sedan avlidet barn under vecka 28 betraktats som ett barn i juridisk, ekonomisk och administrativ bemärkelse. Medan den som fött ett dödbarn i samma tid, dvs innan vecka 28 inte har tillerkänts någon av dessa möjligheter. Nu är det möjligt. Äntligen. Det som genom ett beslut på papper med en sifferbeteckning verkar så lite är ett stort steg framåt, inte bara för föräldrars rätt till sitt föräldraskap utan också barnets rätt till sitt barnaskap.

Ett liv är ett liv.

Du skapade mina inälvor, du vävde mig i moderlivet. Jag tackar dig för dina mäktiga under, förunderligt är allt du gör. Du kände mig alltigenom, min kropp var inte förborgad för dig, när jag formades i det fördolda, när jag flätades samman i jordens djup. Du såg mig innan jag föddes, i din bok var de redan skrivna, de dagar som hade formats innan någon an dem hade grytt. Psaltaren 139: 13-16

Ingen regering och riksdag kan ta ifrån oss den vissheten. Men det är gott att de nu också har skrivit under den.

http://www.riksdagen.se/webbnav/?nid=3322&rm=2007/08&bet=SkU26

Beslutet påverkar såväl folkbokföring, sjukkasseersättning, samt begravningslagstiftning och beredande av begravningsplats för dödfödda.

Om du vill läsa hela propositionen: nedan
Regeringen föreslår att gränsen för hur långt framskridet ett havandeskap ska vara för att en dödfödd ska anmälas till Skatteverket sänks från dagens 28 veckor till 22 veckor och att en motsvarande ändring görs i begravningslagens regler om beredande av begravningsplats för dödfödda. Regeringen anför att folkbokföringslagens regler om när anmälan av dödfödda ska göras innebär att Socialstyrelsens insamling av statistiska uppgifter enbart gäller dödfödda som avlidit efter utgången av 28:e havandeskapsveckan. Eftersom gränsen för när en nyfödd kan överleva med hjälp av vårdinsatser i dag går vid 22 hela havandeskapsveckor innebär detta en inkonsekvens. Inkonsekvensen mellan anmälningsskyldigheten för levande födda och dödfödda är särskilt tydlig vid tvillingfödslar som äger rum före utgången av 28:e havandeskapsveckan och där den ena tvillingen lever efter förlossningen medan den andra dör strax före. Att den ena tvillingen betraktas som ett barn och den andra som ett foster kan vara svårt att hantera och acceptera, inte minst för föräldrarna.

Världshälsoorganisationen (WHO) antog år 1976 nya rekommendationer angående vilka foster och nyfödda som bör ingå i den nationella förlossningsstatistiken. Enligt dessa rekommendationer ska alla födda som väger minst 500 gram rapporteras. Om uppgift om födelsevikt saknas, ska statistiken avse alla som föds efter en havandeskapstid om 22 fullgångna veckor eller, om även havandeskapets längd är okänd, har en kroppslängd om 25 centimeter. WHO behöll dessa rekommendationer vid en översyn år 1989. WHO:s rekommendationer angående vilka kriterier som ska användas vid definitionen av dödfödda tillämpas i de flesta länder i västvärlden, däribland de nordiska länderna. Den bristande överensstämmelsen mellan den svenska gränsen på 28 havandeskapsveckor och den gräns på 22 veckor som de flesta andra jämförbara länder tillämpar innebär problem då vetenskapliga statistiska jämförelser ska göras vad avser perinatal dödlighet. WHO:s rekommendationer antogs år 1976. Sverige har inte lämnat någon uttrycklig reservation mot dessa. Rekommendationerna kan inte anses stå i strid mot abortlagens regler eller Socialstyrelsens rättsliga råds praxis. Med hänsyn härtill anser regeringen att tidsgränsen för när dödfödda ska anmälas till Skatteverket bör sänkas i enlighet med WHO:s rekommendationer. De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 juli 2008
Motionen
I motion Sk387 yrkandena 1 och 2 av Mikael Oscarsson m.fl. (kd, m) föreslår motionärerna att riksdagen ska tillkännage för regeringen som sin mening att de svenska reglerna bör anpassas efter WHO:s definition av barn. Motionärerna anför att Sveriges statistik avseende spädbarnsdödlighet är missvisande eftersom Sverige håller fast vid 28-veckorsgränsen samtidigt som andra länder använder sig av den 22-veckorsgräns, som WHO rekommenderar.
Utskottets ställningstagande
Utskottet har inte något att invända mot regeringens förslag om att de svenska reglerna ska anpassas efter WHO:s rekommendationer om vilka foster och nyfödda som bör ingå i den nationella förlossningsstatistiken och tillstyrker därför propositionen i denna del.
Motionsförslagen avstyrks eftersom det inte finns någon anledning för riksdagen att nu rikta ett tillkännagivande till regeringen om att de svenska reglerna bör anpassas efter WHO:s rekommendationer.