Uppblåst eller bortblåst

http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=152678

Läser i tidningen Dagen om en brasiliansk präst som gjort ett lyft, eller hur man nu ska säga. Han skulle tydligen med hjälp av färgglada heliumballonger sätta nytt flygrekord. Ballongerna är nu återfunna men inte prästen. Frågan är om han blivit kvar där uppe eller om han och ballongerna gick skilda vägar. Det påminner mig om att det nästa vecka är Kristi himmelsfärdshelg och jag tänker att det är bättre att förkunna Kristi himmelsfärd än att själv försöka sig på en sådan.

Men allvarligt talat så får det mig också att tänka på de olika grepp som präster och kyrka ibland tar till för att nå uppmärksamhet, även om jag inte vet vad syftet var för just den här prästens himmelsfärd. Jag gillar pedagogiska hjälpmedel, om de tjänar syftet utan att bli ett syfte i sig. Det är en balansgång mellan att lyfta fram sitt ärende genom det man gör och risken istället lyfta fram sig själv och därigenom kanske också bli uppblåst... Och inte alltid enkelt att inse skillnaden.

Jag hörde en gång en kvinna berätta om en begravning hon hade varit på där det enda hon kom ihåg var prästens illröda läppstift. Det påminner mig om ett av mina prästlöften, om att vi inte får stå i vägen för budskapet, att inte leva så att evangeliet skyms. I så många sammanhang så talar vi ju om rätten att leva ut våra liv, att vi glömmer att det också finns någon som vi representerar. Det gäller inte bara präster utan allas kall att leva som kristna. Det är som sagt en balansgång. Om vi använder våra gåvor rätt så kan de också gå med bud om det glada budskapet. Men himmelsfärder som denna aktar jag mig i alla fall för... Även nästa vecka. Jag nöjer mig med att förkunna Bibelns ord om den färden.