vår

Nu är det vår. Värmen har slagit till med full kraft. I veckor har det blivit allt ljusare igen. På våren blir det allt tydligare varför vi behöver ljuset. När solens värmande strålar faller över jorden så tinar den och spricker upp full av liv. Allting som verkade dött börjar växa. Blommorna knoppas. Träden lövas. Solen värmer. Våren är uppståndelsens tid i hela sin kraft. Ljuset kommer tillbaka – det döda får liv igen. Genom skapelsen går ett stråk av förvandling, frön gror, knoppar brister och livet växer till. Våren andas en aning av påsk, livet som kommer tillbaka, påminner oss om hur graven öppnade sig för den uppståndne Jesus. Våren är en naturens egen predikan om uppståndelsen. Vi kommer från en mörk vinter och går mot ljuset.

Idag på Valborgsmässoafton så tänds många eldar runt omkring i vårt land. På våra Valborgsmässoeldar slänger vi också en massa skräp som vi har samlat på oss i våra trädgårdar över vintern. Det vissna och förtorkade ska bort. Och liksom vårens ljus kan inspirera oss till en vårstädning i våra trädgårdar kan samma inspiration växa fram också i det andliga livet. När vi låter Guds barmhärtiga, kärleksfulla ljus stråla fram ohämmat i vårt eget liv. På samma sätt som vi på vårbrasan lägger gammalt skräp så får vi komma till Jesus, världens Ljus, med allt det som inte hör hemma i vårt eget liv, renas i elden från hans Ande... Den andliga vårstädningen blir till en pånyttfödelse i oss – tillsammans med Gud själv. Vi får se på våra egna liv i ljuset av hans kärlek. Leva i det flödande ljuset, som är så långt bort från det artificiella lysrörsljusets obarmhärtiga ljus. Bada i den kärlek som strömmar från Herren som själv är Livet, Ljuset, världens ljus. Han som genomlyser oss med sin kärlek. Våren påminner oss om det.

Men ljuset är inte alls självklart för oss. Det är därför vi också samlas runt ljus i tider som är svåra, i tider av sorg eller smärta. För att ljuset betyder något för oss. Ibland är det mörkret som påminner oss om att vi behöver ljuset. Jesus säger att han är världens ljus. Den som kommer till mig ska inte vandra i mörkret utan ha livets ljus. Jesus är världens ljus och ska leda oss på alla våra vägar, för att vi ska hitta rätt och leva rätt. För att vi ska finna vägen hem tillsammans med honom. Men för alla är det inte självklart, för en del spelar tron ingen roll.

Det påminner mig om berättelsen om en grupp amerikaner på rundresa i norra Sverige om sommaren. Efter en vecka, när det var dags för dem att resa hem, frågade de: Hur kommer det sig att man har gatlyktor överallt när det aldrig blir mörkt? Jag vet inte om de ombads att komma tillbaka i december för att inse ljusets värde, då det är lika mörkt om dagen som om natten. Kanske skulle de ha svårt att tro om de inte kunde få se med egna ögon. Tänk på Tomas Tvivlaren, lärjungen, han som inte trodde fast han såg. Han trodde inte sina ögon, för att tro behövde han få känna med sina händer det han sedan trodde och höll för sant.

Nu är det vår. Uppståndelse. Genom det vi ser får vi tro det vi inte kan se. På den uppståndne Herren. Jesus är här vare sig vi tror eller inte. Han är Ledljuset, Gatljuset, ledstången, genom mörker till ljus. Det är löftesordet från Kristi himmelfärdsberg, jag är med er alla dagar till tidens slut. Alla dagar, mörka dagar, ljusa dagar. Alltid. Oberoende av vad vi tror.