Mission på reträtt och / eller mission i retur?

Samtal pågår om Svenska Kyrkans hållning ifråga om hennes mission ute i världen. Mission har med förmedlande av tro att göra, en tro verksam i kärlek. Bibelordet från Jakobsbrevets andra kapitel återkommer ofta som ett stående argument för hur vi som kristna ska vara mot varandra: Vad hjälper det om någon säger sig ha tro men inte har gärningar? Inte kan väl tron rädda honom? Om en broder eller syster är utan kläder och saknar mat för dagen, vad hjälper det då om någon av er säger: ”Gå i frid, håll er varma och ät er mätta”, men inte ger dem vad kroppen behöver? Så är det också med tron: i sig själv, utan gärningar, är den död. Nu kanske någon frågar: ”Har du tro?” — Ja, och jag har gärningar. Visa mig din tro utan gärningar, så skall jag med mina gärningar visa dig min tro.

Detta är tufft, det är starkt, det är kärlek och det är så vi talar tro till en värld i nöd. Ordet och brödet som går hand i hand. En tro som bara är ord och argument blir inte trovärdig. Men här har Svenska Kyrkans Mission och Lutherhjälpen kantrat när man har strukit Ordet, behållit det jordiska brödet och lämnat uppdraget åt sidan att ge av det himmelska. För mig är mission och diakoni att bära ut brödet så som man förr bar nattvardsbrödet från gudstjänsten ut till församlingen, till dem som inte kunde komma. Sockenbudet som vi fortfarande går med... På samma sätt bär vi också av vårt jordiska bröd och överflöd till den värld som saknar bröd att äta. Men om vi vill hålla fast vid att vara budbärare för Kristi kärlek så får vi inte glömma bort att vi är Kristi kropp i världen och är sända av honom också med Livets bröd. Att vi är bärare av Kristi kärlek.

Svenska Kyrkans Mission (Idag: Svenska kyrkans Internationella arbete) formulerar sitt uppdrag så här: Förr i tiden handlade mission om att kristna alla världens 'hedningar'. Även Svenska kyrkans utsända missionärer hade förr detta uppdrag - även om de samtidigt gjorde stora insatser inom utbildning, sjukvård med mera. Numera arbetar vår utsända personal främst med biståndsarbete, men också med utbildning och samtal om tro och teologi."

Har vårt uppdrag som missionerande kyrka förändrats från förr till nu? Är det inte längre vårt uppdrag att bära evangelium till världen? Det är inte fel och det ligger i Guds intresse att också arbeta med bistånd, för mänskliga rättigheter och att bygga en rättvisare värld. men det är bara en del av kristen mission. Tro och gärningar går hand i hand. Och om vi tror på och är sända av honom som är Vägen, Sanningen och Livet, varför ska vi då inte berätta om honom?

Eller är det så idag att situationen är den omvända? Att vi idag får uppleva en mission i retur? Att de goda frukter som missionen en gång fött till levande växande församlingar i Afrika och på andra kontinenter är de som nu reser till oss, för att missionera i ett land som är på väg bort från Vägen? När vi bedriver en mission på reträtt får vi en mission i retur. Jag tror att vi behöver det.