Jag var i Slottsskogen i Göteborg med min dotter i veckan. Då påmindes jag om hur vi förra året såg pelikanerna breda ut sina stolta vingar för oss. "Kan de flyga?" hörde jag då någon fråga. En annan svarade "Nej, de är vingklippta, de kan inte lyfta." Jag tänker att det är på samma sätt med tro utan Ande. Utan Anden är vår tro vingklippt. På egen kraft kommer vi inte långt...
Stanna kvar i staden tills ni blir rustade med kraft från höjden. Vi är många som inte lyssnar på det örat, som istället glatt rusar rätt ner från berget efter mötet med Jesus, och sen rusar på tills kraften tar slut och kraftförsörjaren måste ropa oss tillbaka. Stanna tills ni är rustade med kraft från höjden… Jag ska be Fadern och han ska sända er en annan Hjälpare, som ska vara hos er för alltid.
Jag möter ofta människor med en tro på Fadern och Sonen, men som upplever den helige Ande som någon slags religiös överkurs. Jag inser att något hände på vägen från den första pingsten fram till idag. De religiösa kartorna ritades om. Någon trodde att man kunde positionsbestämma den helige Ande som något som tycks drabba pingstvänner, baptister och missionsförbundare lite mer än oss i Svenska kyrkan. Som om det skulle finnas något förbehåll från Herren i vem som får ta emot Anden.
Jesus säger att världen inte kan ta emot den helige Ande eftersom världen inte ser den eller känner den. Men ni känner den, säger han. Eftersom jag är kvar hos er och kommer att vara i er. Stanna kvar i staden tills ni blivit rustade med kraft från höjden. När den helige Ande kommer över lärjungarna är det omskakande och omtumlande. Något avgörande händer med lärjungarna den här dagen. Tänk på Petrus. Efter långfredagen smyger han sig längs gränder och gator i rädsla för att bli upptäckt, igenkänd. Då någon frågar om inte han var tillsammans med Jesus från Nasaret, så svarar han: Jag förstår inte vad du menar. Petrus förnekar allt samröre med Jesus. Men 50 dagar senare kliver han fram och talar frimodigt om sin tro på Jesus för tusentals människor från olika folkslag som samlats i Jerusalem. Samma stad där hans Herre nyligen blivit korsfäst... Han sträcker på sig i sin fulla längd med ett nytt andligt självförtroende, något helt annat än det vi skulle kalla kaxighet, och berättar om det viktigaste i hans liv, det hans hjärta brinner för, om den uppståndne frälsaren.
Jesus talar om den helige Ande som en avgörande skillnad i vårt liv. Att bli drabbad av Anden är omtumlande. För några av oss är det rena bombnedslaget. För någon annan kommer Anden som en stilla susning, en stor frid. Då livet med den helige Ande får växa fram, i närheten, närvaron, i bönen, språket, och i orden så blir tron kött och blod, Ande och liv. Det kan kännas som att allt som tidigare funnits uppe i huvudet sjunker ner i hjärtat och tänder en eld som sprider sig ut i hela kroppen av Gudsnärvaro. Var jag än rör mig, rör jag mig i trons rum. Hur den helige Ande än kommer till oss så är det Guds närvaro i vårt liv. Det är Guds Ande som verkar. Gud håller ingenting ifrån oss. Gud vet vägen till vårt hjärta, känner oss så väl, vet vad vi behöver för att kunna lyssna. Den helige Ande är Guds löfte till hela Guds folk, till alla våra kyrkor och alla samfund, över alla gränser. För den helige Ande finns inga patent eller kartor. Anden bor där den blir emottagen.
Stanna kvar i staden tills ni blir rustade med kraft från höjden. Vi är många som inte lyssnar på det örat, som istället glatt rusar rätt ner från berget efter mötet med Jesus, och sen rusar på tills kraften tar slut och kraftförsörjaren måste ropa oss tillbaka. Stanna tills ni är rustade med kraft från höjden… Jag ska be Fadern och han ska sända er en annan Hjälpare, som ska vara hos er för alltid.
Jag möter ofta människor med en tro på Fadern och Sonen, men som upplever den helige Ande som någon slags religiös överkurs. Jag inser att något hände på vägen från den första pingsten fram till idag. De religiösa kartorna ritades om. Någon trodde att man kunde positionsbestämma den helige Ande som något som tycks drabba pingstvänner, baptister och missionsförbundare lite mer än oss i Svenska kyrkan. Som om det skulle finnas något förbehåll från Herren i vem som får ta emot Anden.
Jesus säger att världen inte kan ta emot den helige Ande eftersom världen inte ser den eller känner den. Men ni känner den, säger han. Eftersom jag är kvar hos er och kommer att vara i er. Stanna kvar i staden tills ni blivit rustade med kraft från höjden. När den helige Ande kommer över lärjungarna är det omskakande och omtumlande. Något avgörande händer med lärjungarna den här dagen. Tänk på Petrus. Efter långfredagen smyger han sig längs gränder och gator i rädsla för att bli upptäckt, igenkänd. Då någon frågar om inte han var tillsammans med Jesus från Nasaret, så svarar han: Jag förstår inte vad du menar. Petrus förnekar allt samröre med Jesus. Men 50 dagar senare kliver han fram och talar frimodigt om sin tro på Jesus för tusentals människor från olika folkslag som samlats i Jerusalem. Samma stad där hans Herre nyligen blivit korsfäst... Han sträcker på sig i sin fulla längd med ett nytt andligt självförtroende, något helt annat än det vi skulle kalla kaxighet, och berättar om det viktigaste i hans liv, det hans hjärta brinner för, om den uppståndne frälsaren.
Jesus talar om den helige Ande som en avgörande skillnad i vårt liv. Att bli drabbad av Anden är omtumlande. För några av oss är det rena bombnedslaget. För någon annan kommer Anden som en stilla susning, en stor frid. Då livet med den helige Ande får växa fram, i närheten, närvaron, i bönen, språket, och i orden så blir tron kött och blod, Ande och liv. Det kan kännas som att allt som tidigare funnits uppe i huvudet sjunker ner i hjärtat och tänder en eld som sprider sig ut i hela kroppen av Gudsnärvaro. Var jag än rör mig, rör jag mig i trons rum. Hur den helige Ande än kommer till oss så är det Guds närvaro i vårt liv. Det är Guds Ande som verkar. Gud håller ingenting ifrån oss. Gud vet vägen till vårt hjärta, känner oss så väl, vet vad vi behöver för att kunna lyssna. Den helige Ande är Guds löfte till hela Guds folk, till alla våra kyrkor och alla samfund, över alla gränser. För den helige Ande finns inga patent eller kartor. Anden bor där den blir emottagen.
Är Gud den stora dragningskraften i ditt liv? Har du din glädje i honom, som en verklig närvaro mitt i vardagen? Om du måste erkänna att det inte är så kanske du längtar efter att det ska bli så. Kraften från höjden är inte förbehållet lärjungarna, tungotalet är inte förbehållet pingstvännerna. Den helige Ande är inte kapad av frikyrkorna, och mötet med Jesus Kristus, den Levande Herren, är ditt och mitt möte. I det mötet får vi släppa kontrollen och låta Anden fylla trons rum och ge oss bärkraft. Då får vi med Modets Ande precis som Petrus ta ett kliv fram. Lämna de trånga gränderna bakom oss och gå i tro. Leva ett liv som förvandlar.
Och det är kanske en poäng att annandag pingst nu är på en vardag, för att det är i vardagen som vi får bära med oss och bli burna av den helige Ande. Att det är i söndagen som vi får komma och hämta kraft, för att den ska bära oss genom livets alla stunder, det liv som är vårt…
1 kommentar:
Till Prästen.
Något av det bästa jag någonsin hört. Bättre in pingstpredikanter. Fortsätt så och du blir till välsignelse.
Nils Berghänel
Skicka en kommentar