Se, jag gör allting nytt! var de ord jag vaknade med den här onsdagsmorgonen. Idag är en ny dag på många olika sätt. Jag får möjligheten, glädjen och nåden att börja om, på nytt, idag igen, i det stora men också i det lilla. Någonting sker och jag får bara ta emot! Men att börja om är inte samma sak som att radera gårdagen eller sin historia. I så fall skulle det knappast vara någon nystart, då jag inte skulle veta eller vara medveten om vad som tidigare har hänt. Vi har vår historia i bagaget, vår glädje, våra minnen, våra tankar och våra sår.
Det finns olika sätt att börja om. Det ena är att bara försöka glömma allt som varit, låtsas som om det förgångna inte fanns och tänka att nu, ja nu börjar livet! Att låtsas att det liv som jag hittills levt bara är ett bortförklarat mellanspel, som egentligen inte skulle ha varit. Men då är vi inte sanna mot oss själva. För av olika skäl har vi gjort de val som lett oss genom det liv vi levt. Om vi inte tar de skälen på allvar och frågar oss varför vi handlade som vi gjorde så kan vi varken ta vara på glädjen från det som varit eller bearbeta sorgen i det som inte blev som vi tänkt. Kanske lägger vi då locket på det gånga livet men också över vår nya möjlighet.
Idag är jag den jag är och har blivit genom det liv som har format mig. På den vägen har Gud fått vara med, ibland mer, ibland mindre. När Gud helar mitt liv och ger mig möjlighet att börja om så innebär det inte att jag raderar min historia, utan att min historia och mitt liv får helas i Honom som ser allt, förstår allt och försonar allt. Det stora skeendet som Gud har för avsikt med världen sätter spår också i mitt eget liv. Gud vill handla med mig såsom Gud vill handla med världen. Ställa allt i sitt ansiktes ljus.
Se jag gör allting nytt... Kanske behövde jag bli "vän med Gud" för att allt detta skulle kunna ske. Bli vän med pingstens Gud som vill förändring, förvandling. Det är också pingstens budskap, att leva i den tro som tar ett kliv fram, i Ljuset och i Sanningen, att våga gå den väg Gud kallar oss att gå, att våga leva det liv Gud vill att vi ska leva. Undrar om jag kommit i hamn nu... Men inser att livet handlar om något annat; att vara både "äntligen hemma" och "alltid på väg"... Att Gud är förändringens, förnyelsens, förvandlingens och uppbrottets Gud. Och vill jag vara vän med Gud och Guds vilja så får jag kanske vara beredd att följa med på den resan. Och det är jag, så länge jag får gå med Gud.
Jag får börja om, får en ny möjlighet. Inte för att jag tagit mig det som rätt utan för att Gud har öppnat vägen till en ny möjlighet. Nu vill jag bara be att det livet blir välsignat av Gud som älskar.
Min vän är min och jag är hans, vårt band är oförgängligt....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar