Korsord

Denna vecka har jag av någon anledning fått träffa många människor som finner glädje i att lösa korsord. Jag gör det också emellanåt. Kan helt förlora mig i ett. Helst löser jag det ensam, för att slippa någon annans enligt min uppfattning helt felaktiga tolkningar av frågorna som söker ord som svar. Jag ser framför mig ett gammalt par som med glädje löser korsord tillsammans, men var för sig! Kanske är det den stora hemligheten också på livslånga äktenskap. Att ha varsitt, och nöja sig med att fråga varandra till råds... :-)

Men det är något speciellt med korsord. När vi löser korsord så måste vi se ett steg längre... Se ordet bortom orden. Se ett annat mönster. Jag tänker att det är samma med livet. Att det handlar om att tyda tecken. På samma sätt som vi när vi ser oss om i världen, i Skapelsen ser spår av Skaparen. Att i här i livet se var livets källa finns. Så är det också när vi ser på korset, att det korsord vi ser stavas Jesus. Livets korsOrd. Svaret på vår fråga om mening och sammanhang, livet som han ger. Det korsordet vill jag fortsätta med, så länge jag lever... Fortsätta fylla i namnet på Honom som älskar mig. Som har gjort allt för att jag ska leva... givit allt. Livets korsord - Jesus.