När allt förändras...

På vårt morgonmöte idag så fick vi nyheten om Ingela Agardhs död. Journalisten som blev evangelist. En medarbetare såg programmet om henne som gick i går kväll som planerat. Sedan meddelades att Ingela avslidit i sitt hem under dagen. Jag har bara mött och lyssnat till Ingela en enda gång. Men många gånger hört hennes rapporter som nyhetsankare. Men Ingela drabbades av den största nyheten, när Jesus flyttade in i hennes liv. Efter det blev ingenting annat viktigare att berätta än detta.

Ingela skulle ha kommit till vår församling i augusti. Redan i januari bokade vi denna kväll. Vårt sommarmöte i Skärhamn fick namnet efter hennes bok, Den största nyheten. Och genom den rubriken, genom den inspiration som hon gav oss så är hon på ett sätt fortfarande vår huvudtalare i sommar, inte för den hon är eller var utan på grund av honom som hon hade mött. Som hon sedan ägnade all sin tid till att vittna om. För att ingen ska gå miste om - den största nyheten.

I den inspelade intervjun i går (som går att se på SVTs hemsida) sade Ingela: "Jag låg i min säng och såg Jesus. Han kom och där har han varit sedan dess. Det var inga änglavingar och ingenting sånt, och han sa Du behöver inte förstå." Hon fortsätter: Jesus är ingen garanti mot olyckor, men det är en förvissning om att lidandet har sin plats någonstans, en förvissning om att Jesus bär mig när jag inte orkar bära mig själv, en förvissning om att någon älskar mig precis som jag är. Hela mitt liv förändrades nu är jag hel.

När Ingela kom tillbaka till Sveriges Television och berättade om sitt möte med Jesus fick hon till svar: Ja, du har ju alltid varit lite konstig... Det känns gott att vi är flera, som är "konstiga", som har mött honom som kan förvandla vårt liv. Som ger oss livet också den dag vi dör.

Om jag sade: mörker må övertäcka migoch ljuset bli natt omkring mig, så skulle själva mörkret inte vara mörkt för dig, natten skulle lysa som dagen: ja, mörkret skulle vara som ljuset. Ps 139:11