Ta av dig ryggsäcken!

Predikan 8 söndagen efter trefaldighet Skärhamn Stenkyrka 08

Alla vägar bär till Rom, sa Jean de la Fontaine… Var och en blir salig på sin egen tro… sa Kung Fredrik den store av Preussen… Men har de hade rätt bara för att deras ord har blivit bevingade talesätt? Och om vi bortser från Rom, för vår salighet hänger ju inte på om vi kommer dit eller inte, så kvarstår frågan om var och en blir salig på sin egen tro. Jag hamnade i ett samtal häromdagen om tro. De som tror att Gud bor i ett träd måste väl ha lika rätt som vi... Varför skulle just vi ha rätt... Tron och vem Gud är förvandlades till en fråga om rättvisa för oss att avgöra vem som har rätt.

Men om vi istället vänder våra hjärtan mot Gud, lyssnar till vad Gud vill säga. Om vi lägger bort våra egna föreställningar om vem Gud är låter honom tala och litar på att det Gud säger är sant?

Vi lyssnar till dagens evangelium
Jesus sade: Gå in genom den trånga porten. Ty den port är vid och den väg är bred som leder till fördärvet, och det är många som går in genom den. Men den port är trång och den väg är smal som leder till livet, och det är få som finner den.”

Jesus talar idag om vägen till livet som en trång port. En annan gång talar han om sig själv som grinden. Han säger helt enkelt att vägen till Livet går genom honom, genom tron på honom. Och nu talar han om den trånga porten. Men hur är det egentligen? Är det porten som är trång eller handlar det om vad vi har med oss som hindrar oss från att komma in igenom den? Tänk dig själv att du ska gå genom en trång dörr, som när du har storhandlat eller är på väg in från bilen efter en resa och ska ha allting med dig på en gång... Du har väskor i båda händerna, och säkert en ryggsäck på ryggen. Hur du än vrider och vänder på dig så kommer du inte igenom om du inte ger upp det du har med dig. Ja, då är porten definitivt för trång, men det betyder inte att du inte kan komma in genom den.

Vad säger Jesus? Jag tänker på när Jesus möter den rike mannen som kommer till Jesus och frågar: Jag följer alla bud, kan alla skrifter, vad kan jag mer göra för att komma in i himmelriket? Ta av dig ryggsäcken, kanske han skulle ha sagt. Du har alldeles för mycket att bära för att komma in genom den porten. För det första är han rik, det har han ingenting för. Inte för att rikedom i sig behöver vara ett hinder, men hans förhållningssätt till det han äger och att han håller fast vid dem är ett hinder så stort som något. Därför säger Jesus: Ge bort allt du äger. Nästa börda i packningen är alla gärningar. Mannen tror att det är hans duktighet som föra honom till himlen. Lägg bort det med. Du har med dig för mycket som hindrar dig.

Saliga de som är fattiga i Anden. Lägg bort all packning, all barlast, allt ditt eget och var öppen för vad Gud vill. Kom som du är. När du är fattig i anden då hör du himmelriket till. Porten är trång och vägen är smal. Till och med våra egna tankar om Gud behöver vi lägga bort för att komma ända fram. Våra egna föreställningar om hur vi vill att Gud ska vara och öppna oss för vem han säger att han är. Jesus talar om en väg och om sig själv som den vägen. Om en sanning och om sig självsom den Sanningen, han när han talar om livet så säger han att han är Livet. Jag är Vägen, Sanningen och livet, ingen kommer till Fadern utom genom mig. Detta är vad Jesus säger. Och antingen har Jesus fel eller så har vi fel. Antingen ser vi det som omöjligt och exkluderande, eller så tar vi emot det som en underbar inbjudan. Att han visar oss vägen till himlen.

Exklusiv blir den vägen bara om den skulle rikta sig till några få. Om den inte var öppen för alla. Det är få som finner den, säger Jesus förvisso. De breda vägarna och vida portarna är mycket populärare färdsträckor. På dem kan vi få plats med all vår packning. I de portarna behöver vi aldrig lämna ifrån oss något av vårt eget. Och det är väl där skon klämmer, det som gör det så svårt. Det ser Jesus. Han ser vad som hindrar oss, vad som skaver mot dörrposterna.

Porten är trång, ja, men inte för trång. Jesus skulle aldrig visa oss en väg som var omöjlig att gå eller få oss att längta efter ett mål som vore omöjligt att nå. Men inte utan mig, säger han helt enkelt. Du kan inte gå utan mig. Vi kan stå där med allt vad vi har, försöka baxa igenom först den ena bördan efter den andra, det fungerar ändå inte. Lägg bort allt ditt eget och kom till mig säger Jesus. Så går vi in tillsammans. Porten är trång, men om vi tar honom i handen och följer honom så är den vid nog för att rymma oss båda. Inte utan mig... De här orden kommer alltid att vara en stötesten. Men vi kan varken ändra på det eller förneka det. Det är vad Jesus säger. Vi kan inte tona ner Jesu anspråk även om de provocerar. För Jesus stänger inga dörrar, han öppnar dem. Och vad han gjort för oss gjorde han för alla människor!

Korsets armar, Jesus kärlek sträcker sig ut långt utan för vår kyrka, och vår gemenskap. De vill inte utesluta - utan innesluta världen. När Jesus uppstår får världen liv. Detta är Guds väg. Om Gud menar vad han säger. Att tro något annat skulle göra korset till ett enda stort Varför… En är det som är vägen, en är det som leder oss på vägen, Jesus själv. Och om vi har svårt att förstå betyder inte att det inte att Gud har fel. Det betyder bara att Gud är större än vi. Och det är som det ska vara. Amen