Min pappa som idag är en man över 70 år var en gång en rödhårig busunge. I alla fall tänker jag mig honom så. Ser fortfarande glimten i ögat när det faller på. Han berättade om ett äventyr som han och hans lika rödhåriga och förmodligen lika busiga tvillingbror hittade på, eller så skyller de på varandra, det gör mina barn. När de var små och bestämde för att rymma, åtminstone göra en något längre utflykt så satte de av genom trädgården. Då de kom fram till staketet så kunde de inte komma under. Kanske var de för små för att klättra över. Det hindrade dem inte. För att komma dit de ville så tog de helt enkelt av sig alla kläder och kunde glida under utan att det tog emot någonstans. Historien berättar att storebror så småningom fångade och återförde rymlingarna till mor men det är inte poängen med berättelsen.
Jesus beskriver vägen som smal och och porten som trång som leder till livet. Jag predikade om det idag, finns i inlägget nedan. Och plötsligt såg jag dessa inovativa smågrabbar framför mig och ser att det är just detta som det handlar om. Att helt enkelt klä av oss allt vårt eget för att stå avklädda inför honom, för att kunna ikläda oss Kristus. Det finns ingenting som är värdefullare för honom än vi och han är inte ett dugg intresserad av vad vi har med oss. Kom som du är, står det ibland på inbjudan till fester. Ja, till den himmelska festen får vi komma precis som vi är. Bakom oss får vi lägga alla bördor och alla krav på duktighet. Lägga av oss allt. För det som är av yttersta värde är ditt innersta, det som finns där bakom alla skal och masker. Kom som du är. Porten är inte för trång, utan handlar mer om vad vi vill offra för att får gå igenom den. Naken kommer du inte att stå, för där, när vi lägger bort allt vårt eget får vi ikläda oss Kristus och gå med honom resten av vägen.
Men vi jag ändå påpeka, om du skulle få en inbjudan till någon av alla dessa jordiska fester som trots allt kan vara himlatrevliga, så ta inte det här med att "komma som du är" helt bokstavligt... ;=)
Spar det till den stora festen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar