Ingela...

Jag gick igenom min adress bok med epostadresser. Hittade många som jag inte visste vem de var. Raderade dem. Kanske skulle jag istället skrivit några rader. Frågat hur vi möts, varit lite mer nyfiken på vad vi kunde ge varandra? Men jag insåg att en del säkert hamnat där av misstag och jag nöjde mig med att radera dem. Men rätt så högt upp i listan hajade jag till över ett namn. Ingela Agardh. Under våren har vi haft en del korrespondens över nätet inför hennes planerade besök hos oss på vårt sommarmöte i augusti. Breven ligger kvar i min mailbox. Det tar emot att radera dem. Vi är inte ensamma om att ha annonserat hennes namn.

Ingela Agardh begravdes i fredags i sin hemkyrka läste jag i tidningen Dagen. http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=155501

Nu går våra tankar runt kring vem som skulle kunna komma istället. För det får inte bli tyst. Liksom hennes liv berättade om hur tron fick flytta in så måste vi fortsätta berätta. Ingela hade en förmåga att kunna berätta så att det grep tag i människor som ännu inte var gripna. Som längtar efter att fatta tag i tron, som sträcker sig efter den. Vi tar tacksamt emot förslag. Det för inte bli tyst...