Tänker på Jona

Herrens ord kom till Jona...

En hel del bibelforskare säger att berättelsen om Jona inte är sann. Att den bara skulle vara en judisk folksaga. Allegorier fick vi lära oss på Universitetet att det hette. En saga alltså... Men jag behöver berättelsen om Jona. Det påminner oss om vad som händer när vi försöker komma undan en uppgift som vi inte känner för. Herren talade till Jona och gav honom ett uppdrag som han inte alls kände för. Han gav sig iväg med en gång men försökte fly till en helt annan plats. Som om man kan fly undan från Gud... Och det är klart, hur kul är det att få uppdraget att åka till en stad och hålla en straffpredikan. Som präst i Bohuslän så får jag ofta höra berättelser om vilka predikningar man har hört, med tillägget att vi som är präster idag inte alls är såna... Det är vi nog inte. Vi har lagt om vårt språk och lagt av oss svartkapporna. Och kanske är det så, vilket det påstås att det predikas mer nåd idag. men jag hoppas ändå att vi inte har lagt bort, udden, spetsen och allvaret och ansvaret i att vara människa i nåden att få leva med Gud.

Jona reste bort från herren, trodde han, men herren följde efter. Det blåste upp till storm och sjömännen förstod att det var Jonas fel, att det var honom som Gud hade något otalt med. Släng mig över bord då, säger han till dem. Och det gör dom. Igen påminns jag om vad som händer om jag kommer gående bland de gamla fiskarna på bryggan i mina prästkläder, de släpper mig inte i båten. Det betyder otur. Dom har nog också läst om Jona. Efter tre dagar i fiskens buk, (det var ingen val) så kastas han upp på land. Han inser att han inte kommer undan sitt uppdrag. Jona gör vad han ska göra trots att han är både missnöjd och vredgad.

Jag tänkte på Jona idag, när jag tog en paus mitt på dagen. Trött var jag, kände mig verkligen uppspolad som en tångruska från havet på klippan vid havet där jag satt. Alldeles tom, på väg från ett uppdrag till ett annat. Jag ville helt enkelt inte. Hade inte plikten dragit i mig skulle jag kanske gjort som Jona, helt enkelt flytt. Jag var inte ens sänd att hålla någon straffpredikan. Bara göra det jag är kallad att göra. Det är sådana här dagar jag behöver Jona. Det skulle nog vara att ta i och säga att vi sitter i samma båt. Men jag kan känna igen mig i ovilligheten. Och i insikten att Gud använder all sin kreativitet och påhittighet för att föra oss på sina vägar. Hur trött och vrång jag än är så hittar Gud nya vägar för att verka i mitt liv. Gud har en plan för dem.

Det jag håller på att lära mig av Jona nu som jag inte övat så mycket på det är tacksägelse. När livet bär emot. Jag ropade till herren i min nöd och han svarade mig. Ur dödsrikets inre steg mitt rop och du hörde min röst.

När allt känns dött inom mig får jag ropa på Herren, trots att jag försöker fly undan så är det till honom jag vänder mig. Jona får en andra chans. Gud vet vad Gud vill. Och ser till att genomföra det. Han är helt enkelt en större pedagog än vi är. Ibland tror vi att vi har lurat honom. Tänker på när vi leker kurragömma, jag och barnen. Vi går runt ett stort träd, dom tror inte att de kan bli upptäckta, tills någon av oss byter riktning och överraskar den andra. Som en saga är berättelsen om Jona rätt så spännande. Som en levande verklighet om en Gud som aldrig släpper taget.