Vi har setts förut...

Jag tog de fyra trappstegen i tre steg in i den vita trästugan med tillhörande lada i rött. Huset var väl bevarat så som det kanske sett ut när det byggdes i mitten på tjugotalet med utdragssoffor och paneler. Vid köksbordet sitter mannen som plötsligt plirar med ögonen och säger: - Vi har setts förut! Jag undrar, för jag kan inte placera honom. I vilket sammanhang? I kyrkan? Nej, inte i kyrkan, någon helt annanstans. Jag försöker tänka mig något tillfälle utanför kyrkan som jag skulle mött en gammal man en bra bit över 70... Ögonen glittrar på honom då han till sist säger: - På motorvägen. Då minns jag allting.

För knappt två år sedan stod jag på motorvägen, med en trasig mutterdragare i handen, jag hade fått punktering och skulle byta däck. Det skulle jag ha klarat av om jag inte med dragit med en sådan kraft för att få loss muttrarna så att jag knäckte mutterdragaren. Nu kunde jag inte komma längre utan att få hjälp. Ingen ville stanna, trots mitt envisa vinkande. Jag undrade om det skulle ha gått bättre om jag hade haft prästskjortan på. Men det hade jag inte trots att det denna dag var en resa i tjänsten. Jag skulle på en samling för alla andra stiftets präster och tillsammans med dem tänkte jag inte att skjortan skulle behövas. Den borde inte heller behövas för att få hjälp på en motorväg. Men till slut fick jag den hjälp jag behövde. Jag tackade honom och sa att han var en hjälpande ängel på vägen, berättade vem jag var och han berättade att också han kom från Tjörn. Då kanske vi ses igen sa jag och jag får möjlighet att tacka dig igen. Jag har inte på något sätt glömt bort den hjälp jag fick. Senaste igår berättade jag faktiskt om händelsen för en väninna och uppmuntrade henne att lära sig att byta däck, samtidigt som jag berättade att man ändå kan behöva hjälp. Jag berättade om mannen från Tjörn som kom till undsättning när jag behövde. Så idag blir jag sittande mitt emot honom i hans kök där han är född och uppväxt och har bott i hela sitt liv. Och fick möjlighet att tacka...

Det får mig att tänka på att allting kommer tillbaka till oss. Allt vi gör och människor vi möter, vi bär det med oss och det kommer tillbaka till oss på något sätt. Och vi får ge det vidare till varandra. Det är så kärlek och omsorg för varandra växer. När vi sätter den i omlopp. Älska din nästa som dig själv... Många gånger efter det att jag själv stod på motorvägen och bad om hjälp så tänkte jag att nästa gång kan jag inte bara köra förbi. Jag måste få tacka. Och ge vidare. Nu har jag både fått ge vidare och fått tacka, där vid köksbordet. Denna gång iklädd prästskjorta...