En sliten mamma...

Jag skulle hjälpa min dotter med en sak som krånglade i bilen. Då tittade hon upp på mig och lade armarna om min hals och gav mig en puss mitt på munnen och sa: En sliten mamma klarar inte allt... Det var goa ord att höra efter fyra dagars camping, då jag klarade det mesta, men inte allt. Vi längtar så efter att klara allt, fixa allt och hålla alla bollar i luften samtidigt som vi brer mackor och letar efter torra kläder till blöta barn. Eller vad som behövs för tillfället.

Jag klarar inte allt, jag är inte någon supermamma, har aldrig anlitat någon supernanny, har mina fel och brister. Men jag har kärlek. Och den glimtade tillbaka i min dotters ögon den här gången. Jag är bra nog, för jag försöker... Tänk om vi kunde se på varandra med samma kärlek, när vi inte klarar allt, inte orkar allt. Att vi alla emellanåt är slitna mammor och pappor, slitna systrar och bröder.

Jag tror att det är kärleken som gör skillnaden, om vi inte har kärlek, som Paulus säger. Jag klarar inte allt men gör det jag gör för att jag älskar. Och för att jag är älskad. Buren av Honom som älskar mig och har gjort allt för mig. Som också själv var sliten ibland. Tänker att Jesus måste varit trött som en småbarnspappa ibland med alla som sprang efter honom och ryckte i hans kläder för att få hans uppmärksamhet. Och när han äntligen hittat en lugn plats så var de också där. Men han bröt upp från sin vila - för att han älskar. Det står att han fylldes av medlidande. Han kan inte säga nej till den som ber. Jesus måste också varit sliten ibland. Guds son som gick i en människosons sandaler...

En sliten mamma klarar inte allt... Nej, men jag gör mitt allra bästa och ber om förbarmande för resten... Jag har i alla fall kärlek... Även om orken inte alltid räcker till.