Dagen och DN, bland annat, skriver en del om: TCO vill att föräldrar med små barn ska få några timmars hushållshjälp för 150 kronor i veckan. - Med en kraftfull samhällsinsats för att lyfta det obetalda arbetet från mödrarna blir de fria att fatta egna beslut inom arbets- och samhällslivet. Vi föreslår därför att hushållsnära tjänster subventioneras med upp till 90 procent för barnfamiljer där båda föräldrarna arbetar. Det skulle ge dem 2-3 timmars hjälp i hushållet för cirka 150 kronor i veckan, anser TCO.
Jag bryr mig inte om vad som är syftet eller tanken med detta förslag på bidrag, jag bryr mig inte om om det får till resultat en större jämställdhet i hemmet, jag är ensamstående med mina två barn. jag bryr mig inte om, om en del tycker att det andas Myrdal och sovjetstat. Jag skulle med glädje och oändligt stor tacksamhet ta emot den subventionerade hjälpen, inte för att kunna fatta flera beslut, inte för att kunna arbeta mer, utan för att få det jag inte har idag, lite mera tid för mina barn, för att sitta ner med dem i soffan under Bolibompa, för att hinna läsa läxorna som alltid blir hängande kvar som en börda tills maten är lagad och allting fixat för kvällen.
Men det som förvånar mig i förslaget är att man bara talar om hushåll där båda föräldrar arbetar. Då är man i alla fall två, tänker jag, som är ensam...
Mina tankar går till dagens text om Marta och Maria, och jag ser plötsligt två mammor framför mig, den helhjärtade goa, närvarande Maria, som lägger undan allt för att bara vara närvarande med sina barn, medan Marta är den som medan hon läser saga, lagar mat, eller ber aftonbön hela tiden hat tankarna någon annanstans, på någonting som behöver göras och fixas med innan det blir natt och ny morgon. Gör er inga bekymmer säger Jesus, TCO tänker tydligen, så här kan vi hjälpa er med några av era bekymmer. Ja, tack! Välkommen till mig och mina barn. Vi behöver dig! för att få lite mer tid tillsammans...
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar