15 minuter

Skulle handla tre bröd på ICA. Det tog 20 minuter, men inte för att det var kö i kassan utan för att om man vill träffa människor så är det dit man ska gå. Alla tycks vara där, alltid... nästan. Det är där man ses, byter några ord om livet, stort och smått. Det tog 3 minuter att plocka ihop bröden och betala. men det tog 13 minuter att komma till bröddisken. Började med att byta några ord med en kvinna som samlade in pengar till Amnesty, hon gratulerade till förlovningen och frågade undrade, lyckönskade. Vi bytte tankar kring åren som gått och jag gick vidare in genom entrén En mamma med en av sina döttrar på armen väntade på att få byta några ord. Vilket gott möte, efter sorg och förlust kom de med dessa sina små. Hur överlever man? Hur orkar man efter att ha förlorat det käraste man har? Sitt barn. Ett samtal om vägen vidare, att samtidigt glädjas åt det som är som man bär sorgen över det som gick sönder. Våra vägar genom livet har delvis gått på samma stigar. Tänkte mig sen mot bröden men stötte på en kyrkopolitiker på vägen. - Hur är det? Länge sedan vi sågs! Du har haft tur svarade han. Kunde jag ju inte instämma i. Vi talade lite om hur det är att bo och leva så här, där många känner många, men kanske inte alla. Och jag sa att det känns gott. Det är ofta här på ICA som jag har de flesta samtalen. Tack för att ICA fixat en plats för fika! Så man kan sätta sig en stund om det behövs.

Ibland är det som om det offentliga rummet tillåter fler samtal än det enskilda gör. För att man är på neutral mark? För att man vet att om det bränner till så går det alltid att säga att man måste handla vidare... Jag vet inte. Men de samtal jag har och får startar ofta här. För att fortsätta lite senare, hemma vid ett köksbord och kanske så småningom till ett möte i gudstjänsten.

Brödet ja, det skulle vi ha till vår vardagsgudstjänst idag. Skrev i ett inlägg tidigare att jag ska sitta på en stol och predika på söndag. Idag satt jag på golvet. Predikade om Skapelsen. Runt oss hade vi grenar löv och äpplen. Det var inte så många äpplen kvar när gudstjänsten var över, men många mätta små magar. På söndag bjuder vi in till en annan måltid. Till Jesus själv genom bröd och vin. Men äppelbitarna idag var ett Gudsmöte så gott som något. Om vi skulle fråga barnen. Idag fick vi bokstavligt talat smaka på orden om skapelsen. Vad är ett tack? Jo, tackar gör vi när vi går från bordet sa Eric. Och för allt det som vi idag dukade på golvet i kyrkan tackade vi Gud.

Dagen är inte slut. Det blåser hårt ute från havet. De mörka molnen rör sig fort över himlen. Det är fredag, i morgon är det vilodag. Ska sätta mig i bilen och köra de 12 milen till ännu ett möte, med den jag har kär. Önskar er alla en god helg, en god fredag. Och om ni fredagshandlar, kanske får ni också ett möte som förvandlar.