Bara en fluga...

är inte så bara. Skulle tina lite bröd idag i mikron. Det sprakade till och jag tittade. En fluga hade flugit in medan dörren stod öppen. Nu var den nästan stekt. Jag som smäller flugor hela dagarna tyckte ändå att det hela var lite jobbigt. Jag fick göra slut på flugans lidande och sedan faktiskt inse att det "bara" var en fluga. Men jag inser också att det som kommer nära, vilket lidande det än handlar om - jag tänker då inte särskilt på flugorna - berör oss ofta mycket mer än det som är på avstånd. Hur avtrubbad är jag inte för världens nöd? Som jag är precis lika delaktig i som när jag i dag tryckte på Startknappen... Var är nöden i mitt eget hjärta för den som varken har mat eller kläder och längtar efter världens ögon och öron? Och vad är jag beredd att göra? I min egen ombonade vardag och mitt fredagsmys... Det är en svidande insikt...