Inre och yttre ordning

Vet inte om någon känner igen sig. När jag är orolig så städar jag, när livet känns rörigt så rensar jag. Det finns väl ett visst samband mellan dessa två både när jag ställer till röran som när jag rensar upp den. När livet är rörigt så tappar jag fokus från det som finns omkring mig, saker blir liggande och bidrar till en ännu större känsla av oreda. Och när oron kommer, känslan av att inte ha koll på livet så börjar jag sortera, samlar alla saker i en stor hög, kläder, skor grejer, leksaker, allt vad som kan tänkas ligga utslängt hos en barnfamilj. Ingen blir förvånad över att hitta ytterskorna på toaletten eller ishockeyhjälmen i badkaret. Som exempel. Någon annan säger, lägg ner projektet städa och lev i stället. Men faktum är att jag inte trivs då. Sedan det var jag som fick huvudansvaret för städningen här hemma så inser jag betydelsen av den. Den ena röran bidrar till den andra. Men frågan är, löser jag den inre oron med att ta tag i den yttre? Att den inre oron orsaka yttre oordning, det kan jag ju se. På ett sätt Ja, och på ett sätt Nej. Det som händer när jag städar är ett stort mått av bearbetning och en ganska stor portion bön.

Om det är svårt att få tid att be så passa på när du städar, eller hänger tvätt eller stryker. Men stryker gör jag mest när jag är arg, min stora hög med stryktvätt vittnar om att jag inte är arg så ofta som jag skulle behöva. För varje sak som jag till det yttre placerar i ordning så hoppas och ber jag också om en inre sortering. Det finns en förnöjsamhet i att göra detta, inte minst rensandet, att städa undan och slänga! Väldigt mycket sparar vi på som vi inte behöver. Hur mycket av inre frågor lägger jag energi på som jag inte skulle behöva? Förmodligen för många. Ibland kan jag bli upprörd över något som jag inser efteråt att jag bara skulle skakat av mig. Vi hade ett samtal i morse, jag och barnen om vad som är viktigt. Deras fokus låg mest på Havrefras eller Cornflakes, om man får rostat bröd på veckan eller bara på helgen, några av livets lättare val om man får möjlighet att välja.

Min blick faller på ett papper på skrivbordet med ett PM om kristen djupmeditation som jag skrev under min universtitetstid. I mitt städande och rensande har den halkat fram från någon bokhylla. ett av alla de papper som jag funderar över varför och för vem jag ska spara. Ögonen faller på bibeltexten: Känn ingen oro, tro på Gud och tro på mig. Kristen meditation; meditation med Kristus i centrum.... Det är ju så jag önskar att hela mitt liv ska vara, kanske därav min oro, när jag kommer för långt bort från honom så blir det kallt, fruset. Tänker på barnens lek, gömma nyckeln, så fort man kommer nära så ropar de: det bränns, det bränns! Så är det också med Jesus, det bränner till när vi kommer nära honom. Och har jag varit borta länge så kan det smärta när jag kommer tillbaka, inte för att jag är där jag är utan för insikten om var jag har varit.... Den förlorade sonen... Oro kan bero på mycket. Oro beror ofta på att det saknas något. Det går att stilla den oron på olika sätt. Att fylla den vid fel källor, jag har prövat det med... Det håller inte i längden, förmodligen är de de saker som jag nu städar bort, ser ett visst samband i alla fall. Men min oro handlar nog om att jag saknar Honom, att han inte får vara mitt centrum på vägen där jag går. Nu ska jag ta ett nytt tag med städningen. Det behövs. Ibland hittar jag guldkorn på vägen. Dels för att jag funnit att det är perfekt tid för bön... Att göra rent hus på alla plan... Ha en bra dag!