Inte bara stolar

Det är inte bara stolarna vi har flyttat i Blekets kyrka. Vi tänker att vi har gjort mer än så. Vi har prövat en ny tanke inför söndagens gudstjänst. Istället för den så vanliga bussliknande möbleringen där vi ser varandra i nacken så står stolarna nu i en mandelform, med dopfunten som centrum i mitten och med blickarna fortfarande mot altaret. Tanken är att vi som präster nu sitter ner och predikar. Att predikan leds från ena delen i rummet vänt mot församlingen och att bönen och texterna läses från nederdelen av kyrkan där nu ambon står, vänt mot altaret men fortfarande med nuvarande placering på stolarna tillsammans med församlingen utan att vända dem ryggen.

Nu hänger det ju inte på stolarna om det blir en större gemenskap och delaktighet i gudstjänsten, det beror på oss och vilka vi är och vad vi vill. Men vi kan skapa större förutsättningar för att det ska bli så, genom att vi möts ansikte mot ansikte istället för öga mot rygg. Jag vet inte om det kommer att fungera men det är värt att pröva. Och att sitta ner och predika sänder också en tydlig signal om ett samtal och ett möte, ett annat tilltal. Jag prövar gärna. På våra morgonmässor sitter vi ner och predikar, i söndagens gudstjänst har jag bara gjort det en enda gång. Jag svimmade mitt i evangelietexten och tog det säkra före det osäkra och satt ner resten av gudstjänsten. Nu är jag garderad om jag sitter från början... :-) De som sett bilderna på den nya möbleringen reagaerar positivt. Vackert, inbjudande, är uttryck som jag har fått höra. Vi får se! Ser fram emot söndagen, tacksägelsedagen. Välkommen!