Hur har vi det med tiden? Många upplever den väldigt knapp. Något som går oss alldeles för fort ur händerna… Så mycket vill vi göra men inte får gjort. Rubriken ”den yttersta tiden” skulle väl kunna vara en beskrivning av vår egen vardag. Insikten om att tiden är begränsad. Men trots det så finns det frågor som vi skjuter på som om vi skulle leva i evighet… Vissa saker kan vi inte skjuta upp, sånt vi gör varje dag, dukar fram mat på bordet till familjen eller till oss själva. Men så småningom ställer livet oss inför de svårare frågorna: vem älskar mig? Vad jag lever för, vad händer om jag blir sjuk, och när jag dör? Vad är meningen med mitt liv? Vi talade om en de lav de frågorna på konfirmandlägret nu i helgen, annars är det väl frågor som ingen direkt tvingar oss att ställa, men som till slut kommer ikapp oss, ”den yttersta tiden” kommer även för dem.
Och det är lätt att skjuta på framtiden sådant som vi inte vill ta i, som känns lite jobbigt. Den yttersta tiden kan vara en sådan sak. Det är ofta det som känns mest avlägset som är det vi tar tag i sist. Och om Jesus ska komma tillbaka så vill jag leva mitt liv färdigt först. Kanske behöver vi Jesu hjälp med att få perspektiv på vad som är akut och vilka frågor som kan dröja. Rätt prioriteringar är inte alltid ett kännetecknande drag för oss… Det vet Jesus med. Minns ni mannen som skulle följa Jesus men backade ur för att han först skulle gå hem för att begrava sina döda? Det finns alltid någon anledning att skjuta de livsviktiga frågorna på framtiden. Jag tar tag i det där sen… typ. Tills det inte kommer fler sen… Säkert har någon av oss gjort en sådan där felaktig prioritering, som det har visat sig i efterhand. Att man väljer döda ting framför de levande. Att vi väljer praktiska bestyr framför relationer och möten… Kärlek och omsorg… Och väljer bort att ta tid för möte med Gud. För att vi inte tycker oss ha tid… Men idag har vi gjort en sådan livsviktig prioritering. Tagit oss tid att tillsammans komma inför Gud i vår gudstjänst. För om vi ska vi ta Jesus på orden så kommer våra vardagliga sysslor och val en dag att vara fullständigt oväsentliga till skillnad från den fråga som han ger oss att ta ställning till. För Jesus talar inte om vår vardagliga tidsnöd. Han talar om en helt annan yttersta tid. Det handlar inte bara om våra sekunder och timmar som rinner ut utan om hela världens tid. – Säg oss när det ska hända, frågar lärjungarna honom. Jesus måste ha talat tidigare med dem om att tiden inte bara har en början utan också ett slut. Hur kommer det bli? Vilka tecken kommer vi se?
Bibeln är sparsam med uppgifter om när, var och hur men när Jesus talar om tecknen på den yttersta tiden så går det inte att undgå att känna igen dem, vilket kan få oss att tro att det inte dröjer länge till. Jesus talar om stridslarm och krigsrykten. Folk ska resa sig mot folk, rike mot rike, han talar om hungersnöd och jordbävningar, att man kommer att hata varandra. Kärleken kommer att kallna. Men han talar också om hur budskapet om riket ska förkunnas i hela världen och bli ett vittnesbörd för alla folk. Det finns många sekter som utropar när och var och hur och vilka som kommer eller inte kommer att få vara med.
Men kristen tro är annorlunda, Gud är universell, det betyder att gåvan till oss genom Jesus Kristus som Gud vill ge gäller alla som vill ta emot den. Det är en av görande skillnad! Och Jesu yttersta angelägenhet är att tala med oss om vårt eget livs prioriteringar. ”Se till att ni inte låter skrämma er” säger Jesus. Lyssna på mig, inte på alla falska profeter som kommer att ropa och använda mitt namn. Och så beskriver den sista tiden som födslovärkar. Den kvinna som fött barn vet att det nya livet föds med stor smärta. Och att hon måste förbereda sig, både praktiskt och mentalt sätta sig in i vad förlossningen innebär. Hon måste lära sig att tyda tecknen på att tiden är inne. Förlossningens dag bestämmer vi inte själva men vi kan förbereda oss väl för den. Då behöver den aldrig komma som någon överraskning. Jag ger er tre ord idag.
Den yttersta tiden för oss är både en uppmaning, en utmaning och ett uppdrag.
Och det är lätt att skjuta på framtiden sådant som vi inte vill ta i, som känns lite jobbigt. Den yttersta tiden kan vara en sådan sak. Det är ofta det som känns mest avlägset som är det vi tar tag i sist. Och om Jesus ska komma tillbaka så vill jag leva mitt liv färdigt först. Kanske behöver vi Jesu hjälp med att få perspektiv på vad som är akut och vilka frågor som kan dröja. Rätt prioriteringar är inte alltid ett kännetecknande drag för oss… Det vet Jesus med. Minns ni mannen som skulle följa Jesus men backade ur för att han först skulle gå hem för att begrava sina döda? Det finns alltid någon anledning att skjuta de livsviktiga frågorna på framtiden. Jag tar tag i det där sen… typ. Tills det inte kommer fler sen… Säkert har någon av oss gjort en sådan där felaktig prioritering, som det har visat sig i efterhand. Att man väljer döda ting framför de levande. Att vi väljer praktiska bestyr framför relationer och möten… Kärlek och omsorg… Och väljer bort att ta tid för möte med Gud. För att vi inte tycker oss ha tid… Men idag har vi gjort en sådan livsviktig prioritering. Tagit oss tid att tillsammans komma inför Gud i vår gudstjänst. För om vi ska vi ta Jesus på orden så kommer våra vardagliga sysslor och val en dag att vara fullständigt oväsentliga till skillnad från den fråga som han ger oss att ta ställning till. För Jesus talar inte om vår vardagliga tidsnöd. Han talar om en helt annan yttersta tid. Det handlar inte bara om våra sekunder och timmar som rinner ut utan om hela världens tid. – Säg oss när det ska hända, frågar lärjungarna honom. Jesus måste ha talat tidigare med dem om att tiden inte bara har en början utan också ett slut. Hur kommer det bli? Vilka tecken kommer vi se?
Bibeln är sparsam med uppgifter om när, var och hur men när Jesus talar om tecknen på den yttersta tiden så går det inte att undgå att känna igen dem, vilket kan få oss att tro att det inte dröjer länge till. Jesus talar om stridslarm och krigsrykten. Folk ska resa sig mot folk, rike mot rike, han talar om hungersnöd och jordbävningar, att man kommer att hata varandra. Kärleken kommer att kallna. Men han talar också om hur budskapet om riket ska förkunnas i hela världen och bli ett vittnesbörd för alla folk. Det finns många sekter som utropar när och var och hur och vilka som kommer eller inte kommer att få vara med.
Men kristen tro är annorlunda, Gud är universell, det betyder att gåvan till oss genom Jesus Kristus som Gud vill ge gäller alla som vill ta emot den. Det är en av görande skillnad! Och Jesu yttersta angelägenhet är att tala med oss om vårt eget livs prioriteringar. ”Se till att ni inte låter skrämma er” säger Jesus. Lyssna på mig, inte på alla falska profeter som kommer att ropa och använda mitt namn. Och så beskriver den sista tiden som födslovärkar. Den kvinna som fött barn vet att det nya livet föds med stor smärta. Och att hon måste förbereda sig, både praktiskt och mentalt sätta sig in i vad förlossningen innebär. Hon måste lära sig att tyda tecknen på att tiden är inne. Förlossningens dag bestämmer vi inte själva men vi kan förbereda oss väl för den. Då behöver den aldrig komma som någon överraskning. Jag ger er tre ord idag.
Den yttersta tiden för oss är både en uppmaning, en utmaning och ett uppdrag.
- En uppmaning att ta vårt liv och vår tro på allvar och kallelsen från Jesus att följa honom.
- Det är en utmaning att stå emot i en värld där kärleken kallnar fortsätta älska, att i en värld där människor svälter, dela vårt bröd med varandra. Att i en värld där människor hånas och förföljs för sin tro fortsätta stå upp för namnet Jesus.
- Och det är ett uppdrag, att förkunna evangelium om Jesus för världen. Som Jesu lärjungar får vi vara med och väcka människor från sin andliga slummer. Idag är det kristen tro som ökar mest av alla religioner, främst i Asien, Afrika och Latinamerika, medan det går trögare i Europa och Nordamerika. Trots att tron möter stort motstånd fortsätter den att växa. Trots att det i vissa änder är belagt med dödsstraff att bli kristen , trots att man exempelvis i Kina som kristen måste fira gudstjänst i hemlighet. Trots detta tar ändå ca 30.000 människor steget varje dag att följa Jesus.
I västerlandet själens nöd länge mättats med en materialistisk livsstil. Men när livet konfronterar oss på allvar så märker vi vad som håller och vad som inte gör det. Som uppmaning, utmaning och uppdrag får vi använda den yttersta tiden väl, oavsett om den dröjer eller inte, att själva leva nära Gud och genom vårt liv visa andra på samma liv, väg och val. Men vi är ingen domedagssekt som ska isolera oss och ställa världen utanför. Vi ska fortsätta leva vårt liv och planera för framtiden. Skaffa utbildning, bilda familj. – Gud håller både dig och framtiden i sin hand. - Se upp så att ingen bedrar er, säger Jesus. Och precis som en god förälder både tröstar och förmanar sitt barn så får vi när vi rör oss på främmande eller farlig plats, håll oss nära honom, låta honom hålla oss i sin hand. Hålla oss nära Jesus som har lovat att vara med oss alla dagar till tidens slut. Amen
I västerlandet själens nöd länge mättats med en materialistisk livsstil. Men när livet konfronterar oss på allvar så märker vi vad som håller och vad som inte gör det. Som uppmaning, utmaning och uppdrag får vi använda den yttersta tiden väl, oavsett om den dröjer eller inte, att själva leva nära Gud och genom vårt liv visa andra på samma liv, väg och val. Men vi är ingen domedagssekt som ska isolera oss och ställa världen utanför. Vi ska fortsätta leva vårt liv och planera för framtiden. Skaffa utbildning, bilda familj. – Gud håller både dig och framtiden i sin hand. - Se upp så att ingen bedrar er, säger Jesus. Och precis som en god förälder både tröstar och förmanar sitt barn så får vi när vi rör oss på främmande eller farlig plats, håll oss nära honom, låta honom hålla oss i sin hand. Hålla oss nära Jesus som har lovat att vara med oss alla dagar till tidens slut. Amen
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar