Som när mormor skulle komma...

När jag tänker på hur Jesus ska komma tillbaka så kan en väldigt barnslig bild dyka upp i mitt huvud. Som när jag var liten och mormor skulle komma på besök. Jag visste att hon skulle komma men inte exakt när. Jag sprang till fönstret gång på gång på gång för att se efter om det var hon. Vi hade förberett hemma för att hon skulle komma. Och så plötsligt då ringklockan ringer så blir jag alldeles överrumplad, överraskad, inte så mycket av det oväntade, för mormor var minst av allt oväntad, men överraskad av den stora glädje och kärlek som välde upp inom mig. Lycka, glädje, kärlek och återseende. Någon som älskade mig, någon som längtade efter mig.

Samma sak var det när vi skulle åka till henne. Hon stod där i fönstret och väntade och längtade, hur många gånger hade hon inte lyft på gardinen och tittat om vi var på väg... Och vilken underbar känsla att få komma in i hennes famn. Att liksom vara återfunnen...

Samma känsla vill jag bära med mig inför mötet med Herren. Längtan efter återseende, längtan efter att bli sedd och bekräftad, att bli älskad. Men i det mötet ligger också ett stort allvar, en stor förberedelse. Den hör också till den här söndagen. Att dagligen leva med den förberedelsen i vårt liv, att hålla lampan brinnande, att hålla vårt hjärtas tro brinnande.