På tredje dagen hölls ett bröllop. Och Jesus är där tillsammans med lärjungarna, sina bröder och sin mor, Maria. Vi antar att de känner familjen, förmodligen är hela byn är bjuden. På tredje dagen hölls ett bröllop och Jesus var där. För evangelisten Johannes är den detaljen viktig. Den tredje dagen. Men tredje dagen av vaddå? För tre dagar sedan steg Jesus ner i floden Jordan för att bli döpt av Johannes. Han döps med det omvändelsedop från synden som Johannes döpte med. Kanske är det här som det blir som mest tydligt att Gud blivit människa genom Jesus Kristus. Jesus är helt fri från synd, ingenting i honom är skiljt från Gud såsom vi är… Men väljer ändå att döpas med omvändelsedopet. Johannes Döparen vet vem han är och vägrar först att döpa honom. - det är jag som skulle döpas av dig, säger han. Men Jesus svarar Låt det ske. Här på jordens lägsta punkt, ja faktiskt 400 meter under havsytans nivå går Jesus till botten i det mänskliga när han går på knä tar emot det som Gud sänt honom för.
Nästa dag kallar han Andreas och Simon Petrus att följa honom, och ytterligare en dag senare ansluter sig Filippos och Nathanael. Och på den tredje dagen möter vi Jesus i Kaana på bröllopsfest. I Johannes evangeliets första kapitel hörs ett eko från dess näst sista… på den tredje dagen. På den tredje dagen uppstod Jesus i all sin härlighet. Jesus vet vad hans kallelse är. Han vet att hans livsresa på jorden kommer att innebära en total katastrof för honom själv – i alla fall ur ett mänskligt perspektiv, i skymfandet, tortyren och döden på korset. Han vet att han kommer att bli övergiven av alla. Att smärtan och lidandet i hans mänskliga kropp kommer att gå så långt att han till och med i dödskampen känner sig övergiven av Gud.
Men här och nu på den tredje dagen är det som om Jesus ännu inte riktigt är redo. Maria har sett tjänarnas bryderi med vinet som är slut går till Jesus med problemet. Först verkar han avvisande. "Låt mig vara", säger han. Jesus har bara precis påbörjat sin livsgärning. Det är ännu bara den tredje dagen från stunden vid floden Jordan. Om tre år, även då på den tredje dagen kommer det att vara fullbordat som nu ännu vara nyss har startat. "Min stund har inte kommit än.”
Men Maria tvekar inte att vända sig till Jesus. Hon ligger ett steg före. Vet vem Jesus är långt före alla andra. För att hon ska tro behöver han inte göra några under eller tecken. Redan när Jesus blir till i hennes liv vet Maria att han inte är någon mans son, utan Guds son. Av Guds Ande. Både sann människa och sann Gud. Nu överlämnar Maria bekymret i Jesu händer. I de händer som hon vet också tillhör Gud. De har inget vin, säger hon. Bara detta enkla konstaterande. Inte ett krav: Du måste göra något. Inte en begärelse: Ordna fram vin.
Han tvekar. Kanske undrar han över hur han kan använda sin gudomliga makt. Att frestas att använda den för fel ändamål. Makten har alltid varit vår största frestelse. Jesus kommer att utsättas för frestelsen att använda sin gudomliga makt till att rädda sig själv. Kampen i Getsemane leder till att han till slut säger till sin Fader – inte som jag vill, utan som du vill. Men nu, tre år tidigare, vid bröllopsfesten i Kana vill han kanske inte tänka på det. Först avvisar han Maria.
Men Maria tvekar inte. Hon verkar vara viss om att Jesus kommer att gå in och rädda situationen. Hon säger till tjänarna: "Gör det han säger." Just de här orden får bli vårt ledord i vårt liv. Vad helst han säger åt er, gör det. Så säger Maria. Fyll kärlen med vatten, säger Jesus. Och tjänarna lyder. De ifrågasätter ingenting men de måste ju undra. Vad menar han egentligen? Är han inte lite knäpp ändå? 600 hundra liter vatten. Förstår han inte allvaret i situationen? De frågar inte: Varför? De säger inte: Det är ingen mening. Inte säger de heller: Nej, det är alldeles för jobbigt. De gör bara som Jesus säger. När Jesus ber tjänarna att ösa upp och gå till bröllopsvärden så går de. Utan att ifrågasätta. De verkar lita på Jesus. Det är inget guldläge de befinner sig i. Det är knappast ett triumfatoriskt ögonblick de väntar på. Att komma med kannor av vatten då värden och gästerna förväntar sig vin på parets viktigaste och största stund i livet, bröllopsfesten. Säkert skulle de också råka illa ut. Men ändå går de, ändå lyssnar de till Jesus. Litar på honom. Ännu har inte döda uppstått, ännu har inte lama kunnat gå och blinda fått synen åter. Det är bara den tredje dagen… För många är just detta trons dårskap. Att tro det vi inte vet eller förstår. Men ändå gå. Och vi får göra som tjänarna. Gå i lydnad, utan att se, utan att veta.
Precis som lärjungarna vid brödundren. Alla dessa tusentals människor som behöver något att äta och Jesus tar dessa få bröd och fiskar och säger: "Dela ut till folket!" Dela ut vad då? Fem brödkakor? Förmodligen förmeras brödet när det delas, liksom vinet när det bjuds. Det var knappast så att det blev ett berg av mat framför deras ögon som delades ut. De gick i tro och delade ut vad de hade. Och det blev precis så mycket som de behövde och lite till...
Nästa dag kallar han Andreas och Simon Petrus att följa honom, och ytterligare en dag senare ansluter sig Filippos och Nathanael. Och på den tredje dagen möter vi Jesus i Kaana på bröllopsfest. I Johannes evangeliets första kapitel hörs ett eko från dess näst sista… på den tredje dagen. På den tredje dagen uppstod Jesus i all sin härlighet. Jesus vet vad hans kallelse är. Han vet att hans livsresa på jorden kommer att innebära en total katastrof för honom själv – i alla fall ur ett mänskligt perspektiv, i skymfandet, tortyren och döden på korset. Han vet att han kommer att bli övergiven av alla. Att smärtan och lidandet i hans mänskliga kropp kommer att gå så långt att han till och med i dödskampen känner sig övergiven av Gud.
Men här och nu på den tredje dagen är det som om Jesus ännu inte riktigt är redo. Maria har sett tjänarnas bryderi med vinet som är slut går till Jesus med problemet. Först verkar han avvisande. "Låt mig vara", säger han. Jesus har bara precis påbörjat sin livsgärning. Det är ännu bara den tredje dagen från stunden vid floden Jordan. Om tre år, även då på den tredje dagen kommer det att vara fullbordat som nu ännu vara nyss har startat. "Min stund har inte kommit än.”
Men Maria tvekar inte att vända sig till Jesus. Hon ligger ett steg före. Vet vem Jesus är långt före alla andra. För att hon ska tro behöver han inte göra några under eller tecken. Redan när Jesus blir till i hennes liv vet Maria att han inte är någon mans son, utan Guds son. Av Guds Ande. Både sann människa och sann Gud. Nu överlämnar Maria bekymret i Jesu händer. I de händer som hon vet också tillhör Gud. De har inget vin, säger hon. Bara detta enkla konstaterande. Inte ett krav: Du måste göra något. Inte en begärelse: Ordna fram vin.
Han tvekar. Kanske undrar han över hur han kan använda sin gudomliga makt. Att frestas att använda den för fel ändamål. Makten har alltid varit vår största frestelse. Jesus kommer att utsättas för frestelsen att använda sin gudomliga makt till att rädda sig själv. Kampen i Getsemane leder till att han till slut säger till sin Fader – inte som jag vill, utan som du vill. Men nu, tre år tidigare, vid bröllopsfesten i Kana vill han kanske inte tänka på det. Först avvisar han Maria.
Men Maria tvekar inte. Hon verkar vara viss om att Jesus kommer att gå in och rädda situationen. Hon säger till tjänarna: "Gör det han säger." Just de här orden får bli vårt ledord i vårt liv. Vad helst han säger åt er, gör det. Så säger Maria. Fyll kärlen med vatten, säger Jesus. Och tjänarna lyder. De ifrågasätter ingenting men de måste ju undra. Vad menar han egentligen? Är han inte lite knäpp ändå? 600 hundra liter vatten. Förstår han inte allvaret i situationen? De frågar inte: Varför? De säger inte: Det är ingen mening. Inte säger de heller: Nej, det är alldeles för jobbigt. De gör bara som Jesus säger. När Jesus ber tjänarna att ösa upp och gå till bröllopsvärden så går de. Utan att ifrågasätta. De verkar lita på Jesus. Det är inget guldläge de befinner sig i. Det är knappast ett triumfatoriskt ögonblick de väntar på. Att komma med kannor av vatten då värden och gästerna förväntar sig vin på parets viktigaste och största stund i livet, bröllopsfesten. Säkert skulle de också råka illa ut. Men ändå går de, ändå lyssnar de till Jesus. Litar på honom. Ännu har inte döda uppstått, ännu har inte lama kunnat gå och blinda fått synen åter. Det är bara den tredje dagen… För många är just detta trons dårskap. Att tro det vi inte vet eller förstår. Men ändå gå. Och vi får göra som tjänarna. Gå i lydnad, utan att se, utan att veta.
Precis som lärjungarna vid brödundren. Alla dessa tusentals människor som behöver något att äta och Jesus tar dessa få bröd och fiskar och säger: "Dela ut till folket!" Dela ut vad då? Fem brödkakor? Förmodligen förmeras brödet när det delas, liksom vinet när det bjuds. Det var knappast så att det blev ett berg av mat framför deras ögon som delades ut. De gick i tro och delade ut vad de hade. Och det blev precis så mycket som de behövde och lite till...
Det får mig att fundera lite på när vattnet blev till vin. Var det i samma ögonblick som det hamnade i krukorna eller när bröllopsvärden smakade på det? Förmodligen det senare. Tjänarna går med krukorna till värden: "okej, har Jesus sagt det så..."
Också vi får gå i tro, tro det människor säger inte kan bevisas, tro det vi ännu inte kan se. Lyssna tro och följa Jesus. i tro att för Gud är allting möjligt!
Också vi får gå i tro, tro det människor säger inte kan bevisas, tro det vi ännu inte kan se. Lyssna tro och följa Jesus. i tro att för Gud är allting möjligt!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar