Hur många är det som går till Brunnen numera för att hämta vatten? Inte så många kanske, våra Brunnar idag är ofta djupborrade och osynliga för blotta ögat. Men vi vet vad det betyder att få friskt vatten när vi törstar. När vi är på vandring och kommer fram till en frisk källa. Känslan av att kunna sträcka ner sin hand och fylla den med det vatten som släcker törst. Trots att vi saknar brunnar på våra gårdar numera så är händelsen vid Brunnen kanske inte så främmande för oss i alla fall.
Jesus har blivit törstig av sin vandring på dammiga vägar. Vid brunnskanten möter han en kvinna som också hon bär på en törst. Hon törstar efter förlåtelse och upprättelse, efter ett liv i öppenhet, efter att kunna se sig själv och andra människor i ögonen utan skam. Hon törstar efter svar på livets svåra frågor. Varifrån tar du det levande vattnet? Ett enkelt samtal vid brunnskanten, samtidigt ett samtal som kommer att röra den kroppsliga törsten och den andliga.
Vid brunnskanten möter Jesus en samarisk kvinna med sin kruka för att hämta sitt vatten. Hon ryggar tillbaka när han talar till henne. Inte kan en judisk man be henne om vatten, hon som inte ens är välkommen hos sitt eget folk. Hon, den utstötta, den förtappade. Hon som måste gå till brunnen mitt på dagen i den varmaste hettan då hon inte riskerar att möta någon annan. Då möter hon Jesus. Och han ber henne om vatten att dricka.
Ett enkelt samtal förs vid brunnskanten som förändrar kvinnans liv. Kan jag få lite vatten att dricka? Men samtalet vid brunnen går djupare än så, det blir ett samtal om hennes liv, om längtan, om hopp på förändring, om tro. Samtalet rör det djupaste skiktet i hennes liv. Han ser, verkligen ser henne för vad hon är. I hela hennes liv har andra lagt livets pusselbitar åt henne. Nu får hon själv möjlighet att se på sitt liv med egna ögon. Se vad som är äkta och vad som är falskt. Ont och gott. Rätt eller oriktigt. Utan att någon hånar henne eller försöker dra fördel av hennes situation.
Jesus möter henne utan att peka finger åt henne som alla andra tycks göra, han ser på henne utan att låtsas som han inte hur hon lever. Och då vågar hon också tala om det som smärtar henne. Jesus ser och kvinnan blir sedd. När Jesus talar med henne så blir kvinnan för första gången subjekt i sitt eget liv.
Också vi ser många gånger på oss själva med andras ögon, med andras värderingar och andras blickar. Vi görs till objekt, betraktade utifrån också av oss själva, ser såsom i en spegel som fångar ytan men som har förlorat sitt djup. Men i mötet med Gud får vi vara den vi är. Gud vill gå in i relation med oss, Gud vill arbeta med oss, Gud vill förändring och fördjupning av vårt liv.
”Om du visste vad Gud har att ge och vem det är som säger till dig, ge mig något att dricka, då skulle du ha bett honom, och han skulle ha gett dig levande vatten?
Jesus talar inte längre om brunnen och dess vatten. Han för samtalet djupare än så, han för in det på det djupaste mänskliga, och rör vid det djupaste skiktet i människans väsen. Vår törst och vår längtan. Varifrån tar du det levande vattnet?
Törsten är en urgammal bild för vår längtan efter innehåll och djup i livet. Törsten för kvinnan till brunnen, och hon får smaka det levande vattnet. Törsten driver oss att söka efter vatten.
Var finns då det levande vattnet, den friska källan?
När den samariska kvinnan sätter ner sin kruka och frågar efter det levande vattnet faller pusselbitarna på plats och hennes liv blir helt. Hon har hittat hem till sitt eget liv och får vara den hon är och inte den andra försöker göra henne till. Det som sker vid brunnskanten är ett möte mellan två människor då Gud visar vem Gud är, ett möte och en uppenbarelse.
Och vi får göra som hon, ställa ifrån oss vad vi har för händer, stanna upp en stund och sätta oss vid brunnskanten och fråga efter det levande vattnet. Vi får gå på djupet i oss själva, i vår längtan och vår tro. Och när vi kommer hit idag, till kyrkan, till Brunnskanten för att möta Gud så får vi fråga oss själva; i vilka Brunnar släcker vi vår törst? Och vi som lever kyrka tillsammans får också ställa samma fråga till varandra: om vi som kyrka visar vägen till den levande brunnen, till honom som kan ge det vatten som ger liv och liv i överflöd. Låt oss ta emot och ge vidare av vår tro på honom som ger av det Levande vattnet, låt oss fyllas av hans Liv, av Guds kärlek och Livets källa.
Amen
Jesus har blivit törstig av sin vandring på dammiga vägar. Vid brunnskanten möter han en kvinna som också hon bär på en törst. Hon törstar efter förlåtelse och upprättelse, efter ett liv i öppenhet, efter att kunna se sig själv och andra människor i ögonen utan skam. Hon törstar efter svar på livets svåra frågor. Varifrån tar du det levande vattnet? Ett enkelt samtal vid brunnskanten, samtidigt ett samtal som kommer att röra den kroppsliga törsten och den andliga.
Vid brunnskanten möter Jesus en samarisk kvinna med sin kruka för att hämta sitt vatten. Hon ryggar tillbaka när han talar till henne. Inte kan en judisk man be henne om vatten, hon som inte ens är välkommen hos sitt eget folk. Hon, den utstötta, den förtappade. Hon som måste gå till brunnen mitt på dagen i den varmaste hettan då hon inte riskerar att möta någon annan. Då möter hon Jesus. Och han ber henne om vatten att dricka.
Ett enkelt samtal förs vid brunnskanten som förändrar kvinnans liv. Kan jag få lite vatten att dricka? Men samtalet vid brunnen går djupare än så, det blir ett samtal om hennes liv, om längtan, om hopp på förändring, om tro. Samtalet rör det djupaste skiktet i hennes liv. Han ser, verkligen ser henne för vad hon är. I hela hennes liv har andra lagt livets pusselbitar åt henne. Nu får hon själv möjlighet att se på sitt liv med egna ögon. Se vad som är äkta och vad som är falskt. Ont och gott. Rätt eller oriktigt. Utan att någon hånar henne eller försöker dra fördel av hennes situation.
Jesus möter henne utan att peka finger åt henne som alla andra tycks göra, han ser på henne utan att låtsas som han inte hur hon lever. Och då vågar hon också tala om det som smärtar henne. Jesus ser och kvinnan blir sedd. När Jesus talar med henne så blir kvinnan för första gången subjekt i sitt eget liv.
Också vi ser många gånger på oss själva med andras ögon, med andras värderingar och andras blickar. Vi görs till objekt, betraktade utifrån också av oss själva, ser såsom i en spegel som fångar ytan men som har förlorat sitt djup. Men i mötet med Gud får vi vara den vi är. Gud vill gå in i relation med oss, Gud vill arbeta med oss, Gud vill förändring och fördjupning av vårt liv.
”Om du visste vad Gud har att ge och vem det är som säger till dig, ge mig något att dricka, då skulle du ha bett honom, och han skulle ha gett dig levande vatten?
Jesus talar inte längre om brunnen och dess vatten. Han för samtalet djupare än så, han för in det på det djupaste mänskliga, och rör vid det djupaste skiktet i människans väsen. Vår törst och vår längtan. Varifrån tar du det levande vattnet?
Törsten är en urgammal bild för vår längtan efter innehåll och djup i livet. Törsten för kvinnan till brunnen, och hon får smaka det levande vattnet. Törsten driver oss att söka efter vatten.
Var finns då det levande vattnet, den friska källan?
När den samariska kvinnan sätter ner sin kruka och frågar efter det levande vattnet faller pusselbitarna på plats och hennes liv blir helt. Hon har hittat hem till sitt eget liv och får vara den hon är och inte den andra försöker göra henne till. Det som sker vid brunnskanten är ett möte mellan två människor då Gud visar vem Gud är, ett möte och en uppenbarelse.
Och vi får göra som hon, ställa ifrån oss vad vi har för händer, stanna upp en stund och sätta oss vid brunnskanten och fråga efter det levande vattnet. Vi får gå på djupet i oss själva, i vår längtan och vår tro. Och när vi kommer hit idag, till kyrkan, till Brunnskanten för att möta Gud så får vi fråga oss själva; i vilka Brunnar släcker vi vår törst? Och vi som lever kyrka tillsammans får också ställa samma fråga till varandra: om vi som kyrka visar vägen till den levande brunnen, till honom som kan ge det vatten som ger liv och liv i överflöd. Låt oss ta emot och ge vidare av vår tro på honom som ger av det Levande vattnet, låt oss fyllas av hans Liv, av Guds kärlek och Livets källa.
Amen
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar