En ny vecka

Mina veckor börjar på tisdagar, i alla fall arbetsveckan. Igår var det måndag, jag var ledigt och tog hand om hem och barn och trädgård. Och vi har slängt ut julgranen, aldrig har den fått stå så länge. Förra veckan var det ekumeniska böneveckan, det blev mycket bön, kanske mer än vanligt. I alla fall gemensam bön. Vi kom samman, från öst och väst från olika kyrkor och missionshus för att be. Traditioner blandas, var och en får ge uttryck för sin bön på sitt eget sätt. Under fredag och lördag hade vi ett bönedygn, ett bönerum. Jag bad själv på särskild tid men fick också vakna upp mitt i natten i visshet om att det just nu var någon som bad. Och stämma in i den bönen en stund innan jag somnade om igen... Man kan ju fråga sig om ett sådant bönedygn gör någon skillnad i det stora hela. Bön gör alltid skillnad. Men vi behöver också ge extra rum åt bönen ibland. Inte bara be utan också berätta att vi ber, inbjuda till bön. Jag mötte idag en pastor från kyrkan i Addis Abeba. Av en tillfällighet kom han till vår kyrka då han befann sig på några veckors besök i en församling inte så långt härifrån. Bara om ni ber så kommer det att hända något, sade han. Ni som tjänar i kyrkan, som förkunnar och undervisar, ni som har ett särskilt uppdrag, ni måste be om församlingen ska växa. Han berättade själv om den församling han tillhör som växer, där människor i alla delar av kyrkan under dagen kommer för att be. De ser mirakel ske, blinda får synen åter när man lägger händerna på dem. Det sker som skedde på apostlarnas tid. Knacka på dörren, sade han. Be och du ska få, sök och du ska finna.

Jag kan ibland känna att min tro är så liten. Det är inte min tro som låter det ske som Gud kan låta ske. Men om jag inte tror att det ska kunna ske, hur ska jag då kunna ta emot det?

Ja, nu är det en ny vecka. Det var en intensiv vecka, förra veckan, mycket som vi bad för och bad om. Och så idag stiger denne svarte pastor in i vår kyrka och uttalar profetiska ord om en församling som kommer att växa, om hur Guds ord ska att bli levande och verksamt i Skärhamn hos alla dem som ännu inte mött Jesus. Om vi ber... Så nu får vi fortsätta be, låta Anden be i oss... Tro att allt är möjligt!