Jesus... Säg bara ett ord...

Officeren kommer till Jesus. Hans son är svårt sjuk döende. Jesus säg, bara ett ord, så blir han frisk.

Det är inte svaren som växer under vandringen utan tilliten.

Tro kan också stavas med tillit. Tilliten som bär även om tron skulle brista. Att våga tro och Gud vandrar nära i livet som är ditt. Tron vilar inte på rationella svar utan på Guds löfte. Tilliten som en gåva från Gud. Säg bara ett ord så blir pojken frisk.

Mannen som tror så starkt, som litar så fullständigt på Jesus hör varken till hans folk eller till hans trosfränder. En främling, som kommer utifrån, som söker upp Jesus för att be om hans hjälp. Han vet att han inte hör hemma men det hindrar honom inte från att söka upp Jesus ändå. Många bär på en erfarenhet av att Gud har rört vid deras liv även om man inte så ofta besökt en kyrka eller gudstjänst. En del av dem upplever att de själva eller deras erfarenheter inte får plats i vårt kyrkorum. De fanns där även på Jesus tid, Jesus sökte upp dem, eller så kom de till honom. Hos Jesus var trösklarna nedhyvlade av hans kärlek till dem. Det borde vara så hos oss också.

Officeren är en man som är övad i tillit. En soldats liv vilar inte bara i egna händer utan framför allt i andras, man måste lita på varandra för att inte bli rädd. Därför litar officeren på att bara ett ord från Jesus kan få det att ske som han ber. Han behöver inte se undret för att ro på det. Han visar oss att tro främst stavas tillit. Att vi vågar lita på Gud, lägga våra liv i Guds händer. Att vi vågar ”inte veta” och ändå lita på att Gud är med oss och leder oss.

Officeren hjälper oss att öva i tillit. Även när det känns som om våning efter våning i våra liv rämnat och hela tillvaron faller ihop. När vi faller ända längst ner. Att inte falla skulle kunna kan vara tecken på stark tro, men att våga falla ändå det är ett ännu större tecken som stavas tillit. Då inte längre tror att det finns något mer att falla igenom. När vi bara kan landa i Jesu händer. Då det bara är tron som bär, tillit som bär.