Inte bort men hem...

Vilka stjärnor följer vi på vår väg genom livet? Vad är det vi väljer att följa? Finns det något ljus som lyser så starkt att vi är beredda att bryta upp för att följa det? Trettondagen berättar för oss om ett sådant ljus. Om hur himlavalvens Herre själv använder stjärnor och planeter i för att via oss vägen till Honom.

Därför lyser stjärnan lyser upp himlavalvet, det gigantiska ljusfenomenet som de vise männen följer. De bryter upp helt förvissade om att det är en löftesstjärna som har något att berätta. Det är ett stjärntecken långt bort från astrologins värld. För när de kommer fram så är det inte stjärnan de faller ner och tillber. De vise männen är klokare än så, de förstår att ljuset från det lilla barnet i krubban i Betlehem är starkare än något himlafenomen, Redan här och nu lyser ljuset från honom som 30 år senare ska säga: Jag är världens ljus, den som följer mig ska inte vandra i mörkret utan ha livets ljus. Här möter oss en himlakropp större än någon stjärna i världen.

Trettondedag jul handlar om att bryta upp för att söka den stjärnan och finna honom som stjärnan visar till. Att bryta upp för att komma hem. Och på samma sätt som de vise männen tror det som de ännu inte sett, får vi också söka honom, finna honom, bli funna av honom.
Stjärntydarna fann en stjärna värd att följa, fann en konung och "föll ner och hyllade honom". De såg Guds härlighet i Kristus.

Kristen tro talar om hur människans längtan och oro har sin grund i att hon en gång bröt upp från sitt hem, från sitt Paradis och nu på ett sätt är hemlös när hon har kommit bort från Gud. Sorgen över förlusten av hemmet och det vaga minnet av det som gick förlorat skapar en längtan, en hjärtats oro. Och precis som vi sjöng så leder stjärnan oss inte bort men hem, ger oss en möjlighet att komma hem igen. Den hemlängtan leder oss att längta efter och söka Gud.

Därför är resan som stjärntydarna gör är också en bild för trons resa och för vår egen fria vilja. Stjärntydarna har valet i egna händer, att stanna hemma eller att ge sig av och följa stjärnan. Att stanna hemma eller komma till honom. Det valet har också vi. Och i det valet får vi lov att inspireras av stjärntydarna. De fann en stjärna värd att följa, en konung värd att hylla. Den längtan som drev dem blev mättad där vid krubban, de "föll ner och hyllade honom". De såg Guds härlighet i Kristus. Låt oss också göra det...