krig eller dialog?

Lyssnade till en videoinspelning från Sveriges television med eftersnack mellan Ann-Louise Eriksson och Elisabeth Sandlund. Tonen var till en början god men hårdnade i samtalet på ett sätt som jag tror är olyckligt för vår kyrka. Vi har svåra frågor idag som kyrka att ta ställning till där många människor upplever sig fara illa utifrån olika perspektiv och oberoende av vilken ståndpunkt man fattar. Förmodligen står vi inför ett avgörande beslut som kommer att bli till stor glädje och välsignelse för många men problematisera situationen för andra. Hur kommer vi att hantera det? utan att hamna i ett skyttegravskrig där människor står mitt emellan som offer i en verbala löpeld.

Som exempel i länken nedan på Elisabeth Sandlunds berättelse om situationen i sin egen församling fick hon till svar av Eriksson som två gånger upprepade i samband med att Elisabeth berätatte om problematiken: Sitter du och hotar mig? Sedan meddelade Eriksson vidare att kyrkan har ett beslut att fatta och att det blir ett regelverk att följa, sådan är teologin... Det får mig att inse dilemmat att leva och verka i en kyrka som drivs av ett politiskt valsystem där det inte alltid är omsorgen om kyrkan som står i centrum för samtliga ombud. Därmed inte sagt att det gäller alla, det vore att förringa människors kallelse att ha uppdrag och ansvar i vår kyrka. Men det är ett dilemma att biskoparna såsom andliga ledare inte har någonting att säga till om i kyrkomöte och lärofrågor. Detta är ett stort problem för vår kyrka om hur vi hantera olika frågor där vi inte är överens. Får vi tycka olika oavsett vilken hållning och uppfattning vi har? Se gärna intervjun enligt länken nedan.

Allt detta för ytterligare mina tankar till hur vi som kollegor och medarbetare samtalar med och om varandra i frågor där vi kommer fram till olika teologiska tolkningar. Det handlar om såväl bibeltolkning, skapelse, samlevnad, som gudstjänstliv, ekumenik, religionsdialog etc, ja listan kan göras lång...

Det för mina tankar till David och Saul. Saul känner sig hotad av David och försöker gång på gång ta livet av honom. Inte blir det bättre av att hans egen son Jonatan väljer gemenskapen med David före sin fars. Saul känner sig hotad och försvarar sig till tänderna för att göra slut på och tysta David. David väljer en annan väg. Vid flera tillfällen skulle han ha kunnat skada Saul och attackera honom men väljer att inte göra det. Så frågan här är vem som egentligen hotar vem. Frågan är om det finns rum för flera uppfattningar i vår kyrka eller om det är så, att det helt enekelt är ett regelverk och teologin handlar om att följa det regelverket. Är teologi en fråga för omröstning?

Detta är mina tankar frågor i ett samtalsklimat som jag upplever alltmer hårdnar.

http://svtplay.se/v/1367927/sitter_du_har_och_hotar_langversion