Gladys del Pilar bekräftar att hon nu är så glad över att inte bara vara namndöpt utan också troendedöpt. Är det så att vi som kyrka förmedlar att dopet idag inte handlar om något annat än namn? Då har vi misslyckats med något. Det är sorgligt att kyrkan inte har någon möjlighet att erbjuda en möjlighet att bekräfta sin tro som föräldrarna gav löfte om i dopet, ett lärjungaskap att fullfölja och förmedla Dopet borde borde inte bara vara ett löfte som vi förmedlar utan också förverkligar genom att låta människor uppleva och öppna sig alltmer för trons hemlighet. Genom dopet och tron. Ett enda dop...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
3 kommentarer:
Är det inte snarare så att det är hennes, och en del av den sk frikyrkligheten, som kallar det så för att vi just inte delar dopsyn? Lite "det spelar ingen roll vad vi förmedlar om dopet, de håller ändå inte med"?
Jag har förstått det som att Svenska kyrkan menar att barndopet är en handling av Gud, inte av människan. Ändå är det så att det är Föräldrarna som för fram barnet.
Ska inte barnet få rätt att välja själv om denne vill bli döpt eller inte?
Gud kallar oss att bli hans lärjungar, men sedan är det varje människas val att säga ja eller nej.
För mig påminner barndop väldigt mycket om tvångsdop.
Jag tror många föräldrar som döper sina barn i Sv kyrkan gör det av tradition, liksom också konfirmationerna också ofta är av tradition. En del genomgår ju konfirmationen bara för presenternas skull.
Är dessa handlingar verkligen något som behagar Gud?
Konfirmationen ska ju vara en bekräftelse, en bekännelse av fri vilja till sitt dop...
Men det fungerar väl inte alltid så. Påsknattens förnyelse av doplöftena... kan vara ett tillfälle.
Men egentligen är det väl bikten som ska vara en väg tillbaka till sitt dop?
Kanske vi försummar att undervisa om denna möjlighet?
Skicka en kommentar