Ormvråken och livet...

Jag ringde grannen idag, grannen med bössan. Ormvråken som krockade med ledningen igår som gjorde oss strömlösa är svårt skadad och bortom räddning. I smärta linkar den omkring i vår trädgård och i skogen här bakom. Det är det närmaste jag har kommit en ormvråk. Det får bli bössan. Av barmhärtighet.

Tankarna för mig till medias diskussioner de senaste dagarna om detta om hur ett liv avslutas, vad som är barmhärtigt och vilka insatser vi ska göra för att rädda liv. "Barnläkaren" har blivit en rubrik. Trots att vi förmodligen inte vet så mycket om vad som verkligen har hänt så är medias dom snabb och hård. Det får mig att fundera. Jag vet ingenting om vad som har hänt, vet inte vad som är rätt och fel i det som har skett. Men jag kan reflektera över att domen (inte rättens utan medias) nu är så hård medan man i så många andra sammanhang undviker att tala om rätten till liv, inte minst när det handlar om barnens. Som jag vet så var det i Dagen ett uppslag på nätupplagan om "könsrelaterade" aborter när fostret visade sig två gånger på raken haft fel kön, upptäckt relativt sent i graviditeten.

När man talar om aktiv dödshjälp vilket man gjort i media radio och TV de senaste dagarna så inser vi ibland att gränser verkar vara hårfin, skillnaden mellan borttagna livsuppehållande åtgärder, insats av smärtlindring, eller att avstå från att sätta in livsbefrämjande åtgärder. Beroende på situationen Läkare sins emellan kanske också har skilda uppfattningar om vad situationen kräver. Jag är ingen medicinare, jag är teolog. jag har ingen sakkunskap alls om de aktuella fallen som diskuteras i media. Men jag ska ge vidare en tanke som jag fick idag. Att be för dem alla. både för dem som hängs ut på löpet och de som hänger ut, både för de som drabbas och de som kan ha handlat fel. och låt oss fortsätta samtala om Livet, om vad som är ett liv och hur vi handskas med det. Både i media och i verkligheten...