Strömlöst

Det blev en annorlunda kväll igår, strömmen hade gått, i nästan hela huset. Jag kunde inte komma på vad som var fel. Och jag märkte hur fort det blev kallt. Eftersom vi inte visste när strömmen skulle komma tillbaka så bäddade jag ner barnen framför brasan där en sprakande eld värmde. Där satt jag och petade in vedpinnar tills jag visste att det skulle hålla värmen för hela natten. Lite spännande var det för barnen. men det påminner om hur beroende vi är. Väl att jag hade tagit in och huggit ved så att det räckte, för bara några veckor sedan.

Att leva strömlöst är påfrestande, det tar mycket energi att få till det som annars kommer från en helt annan strömkälla. Jag levde ett tag utan påkopplad ström, när jag inte kom till den Levande källan utan trodde att jag skulle stå för all strömförsörjning själv. Här framför brasan påminns jag om värmen, strömmen, källan, om Gud. Hit får jag komma, här får jag vara. Han som bär mig och fyller mig med liv... Annars blir det kallt...