Skräpgöra

Det är måndag, för många den första veckan på dagen. Som Kristi Kyrka kan vi på historiskt vis säga att den första dagen var igår. Att veckan får börja med söndagen, starta hos Herren. Det gjorde även min vecka. Med församlingens gudstjänst, denna gången lite särskild, eftersom vi hade pontificalmässa, dvs biskopen var där på visitation. Men förutom den lite extra kryddade gudstjänsten så fanns just det som jag behövde, förlåtelsen och försoningen, samt Kristi kropp och blod. Alltid detsamma trots att vi klätt upp oss lite extra i kaftaner. Jag hör till de präster som efter 15 år i tjänst fortfarande får på mig min. :-) Den är till och med lite för stor.

Men idag är det måndag. Det innebär en tidig morgon då barnen kommer iväg till skolbussen, sedan brukar jag krypa ner i sängen en stund igen, eftersom det är min lediga dag. Men idag började jag att städa källaren, sortera vinden. Det blir en runda till tippen, vilket också hör till mina måndagar. Att få göra mig av med allt skräp. Det är frustrerande att se vad man samlar på sig, men befriande att lägga av sig det. Tänker på Jesu ord, kom till mig alla ni som är tyngda av bördor. Visst är det större bördor som vilar på mina axlar är skräpet i källaren, men jag har skrivit det förut och återkommer till det.

Samtidigt som processen pågår i mitt hus källare pågår även en annan process, att sortera och bearbeta. Att få saker och ting på sin plats. Tankar och känslor, känna efter var allting hör hemma, var jag hör hemma. Det kan bli överaskande upptäckter. Men jag tror att för att kunna leva måste vi också göra rent hus. Våga se och möta det som vi har ställt undan för att vi inte orkade ta tag i det. Tillsammans med Jesus ska jag nu sortera upp mitt liv. och jag vet att han inte kastar bort det som är värt att bevara. Det är varsamma händer som jag har till min hjälp. Och han lämnar mig inte ensam, inte ens om jag går i den mörkaste källare överger han mig....