Wilkersons profetia... bassning från Gud?

Läser igen Wilkersons profetia och lite olika kommentarer. En del som tar det på fullaste allvar och till begrundande, medan andra slår bort tanken på att något sådant skulle ske, eller att känslan är allför mycket kopplad till en straffande Gud som tar till riset när barnen inte lyder.

Men är det verkligen så att om det som Wilkerson profeterar om är en direkt straffande från Gud som kommer med piskan över sitt upproriska folk? Jag tänker på min egen roll som förälder. Jag förmanar mina barn och säger till dem och jag varnar dem för att det inte ska gå illa. Och illa går det ibland, trots att jag älskar dem mest av allt på jorden. Men är det mitt fel om det går illa för att jag inte varnade dem? Skulle jag låta bli att skrämma dem för det som kan hända om vi lever ett dumdristigt liv? Om du springer så så kommer den lilla dotterns att trilla och slå sig... Om man hoppar på halkiga klippor så kan det gå illa. Dessa små bekymmer som mina barn råkar ut för kanske är svåra att översätta till en värld som idag väljer att leva allt mer bortvänt från Gud.

Men det som vi ser sker, det är inte av Gud utan resultatet av ett gudsfrånvänt liv och samhälle Vem vore då den älskande Guden om han inte genom oss och profeterna varnar sitt folk? Vem vore jag som förälder om jag inte tog ansvar för och varnade barnen för en del av de livets faror som jag vill försöka undvika dem att drabbas för? Kliv aldrig in i en okänd bil, följa aldrig med någon främmande vuxen...

Jag har läst profetian, och tar den på så pass myckt allvar att jag inte kan skaka den av mig, samtidigt vilar jag i förtröstan. men tänker att det inte är fel att spara lite på oljan och faktiskt planera mitt liv. Ingen panikångest eftersom jag vet att mitt liv vilar i Guds hand, men en god planering som kan vara till hjälp för mig och mina bröder och systrar om det skulle se som Wilkerson varnar för. Det är lätt att leva ett liv med mottot "Ät drick och var glad"... och sedan glömma resten... Livets allvar. Wilkerson hjälper oss att se det. Och vi får om vi vill och prövat det ta det till vårt hjärta och begrunda det.