Råkade ha SVT 24 på i bakgrunden när jag satt och surfade runt lite mellan olika teologiska bloggar och nyheter. Klart att jag hajade till, Facebookvänner har jag inte så många men de finns i olika sammanhang, bloggen vet jag ju inte vilka som läser eftersom det är så mycket mer offentlig. men jag tänker att jag har som princip att aldrig utlämna det som är för privat att jag inte kan stå för det, att min blogg aldrig handlar om min arbetsplats, men väl kan innehålla tankar kring Svenska kyrkan och henne vägg mot framtiden. Jag bloggar under mitt korrekta namn och titel, alltså aldrig i anonymitet och kan därför alltid ta ansvar för vad jag säger och skriver och stå för det. jag lämnar aldrig ut någons förtroende och kommenterar bara det som sagt i offentlig media och aldrig i det privata.
Så kommer man till det lite mer privata, där jag tar mig personlig frihet till reflektioner kring livets glädje och smärta. Eftersom det är en privat blogg och mina facebook-vänner är mina vänner så tar jag mig den friheten. Jag minns en lärare när jag gick i 7e klass, han sa till oss, säg aldrig något som du inte kan sägas i den personens närvaro, det är en regel som jag försöker hålla mig till. Det är inte alltid enkelt, men ett gott riktmärke. Om det tål att både bloggas och läggas ut på Facebook, både för mina vänner, offentligheten och arbetsplatsen...
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar