Barnläkaren...

Det har blivit en rubrik... barnläkaren. Jag har inte så stora erfarenheter av barnläkare, jag är lyckligt förskonad. Våra barn mår ganska bra och de gånger vi har tvingats söka akut vård har vi fått ett gott och bra omhändertagande, både vi som föräldrar och våra barn. Jag minns särskilt den gången min son skulle sövas för en enkel operation. jag är allergisk mot narkos, en ärftlig allergi, som har dödlig utgång om det går fel, vilken omsorg, vilket omhändertagande, vilken trygghet för mig som mamma. men så jobbigt det var. Att se min lille pojke dras in i narkosens dimmor, och försöka lita på att han skulle få vakna upp igen. Jag har en gång hållit en död son i mina armar, 1998, efter förlossningen. All denna rädsla vällde upp igen.

Men jag funderar på hur jag skulle reagera om någonting hade hänt som gjorde att allting gick fel. Eller om vår lille döde pojke som idag skulle varit 11 år skulle överlevt till ett liv som varit förknippat med största smärta och lidande? Skulle jag istället ha velat hans död? Jag tror ju inte det... Och samtidigt tänker jag att det valet inte kan ligga i mina händer. Vi är så snabba att döma, att avkräva svar. Jag vill tro att alla läkare gör sitt allra bästa för mig och mina barn. personligen har jag ibland känt mig överkörd av läkarkåren, men aldrig har jag upplevt att någon läkare inte tagit mina barns smärta på allvar, eller min egen oro. För jag är en orolig mamma. Det är varje förälder som en gång mist ett barn. För detta, för min oro och min sorg har jag alltid mötts av den största respekt. Den "cred" måste jag ge läkarkåren. Få läkare har jag mött som inte borde vara läkare, i alla fall inte i mötet med patienter... Säger jag efter att nyss ha sett på House, en favvvoserie. Jo, jag har mött en, men han är nog bra, han med på sitt sätt...

Hurvet vi att vi fattar de rätta besluten? Någon säger om vår son, vilken tur ändå att han inte fick lida, medan vi säger, om vi bara fått möta hans blick en enda gång i detta livet... Någon tänker att vi fick i alla fall 20 år med vårt barn ni fick inte ens några minuter. Jag skulle givit allt för några få minuter med honom levande i min famn men jag behövde aldrig välja, läkare står gång på gång med människoliv i sin famn, i sin omsorg, i sina beslut. Vi får aldrig någonsin tro att det är enkelt...