tisdag 14 april 2009

Blir du inte arg?

Grunden för att bli arg tänker jag är att någon passerat de gränser man har satt upp kring sig själv, sin person och sitt liv. När någon kliver över de gränserna utan att be om lov, verbalt eller fysiskt, eller genom tystnad också för den delen, genom att kliva över våra territoriella gränser, reagerar man, agerar med det försvar man har för att värna om sin egen integritet. Det kan man göra genom ord eller handling. Många gör det genom handling, det är oftast inte ett bra sätt att lösa konflikter, men Bibeln berättar ju också om hur upprörd Jesus blev när han drev ut månglarna ur templet. Han blev uppriktigt vred för att de klev över gränsen och skändade det heliga. Men om vi inte upplever att vi har några gränser? När vårt liv börjar närma sig det gränslösa när gränserna sakta men säkert har nötts ner av människor som tagit vårt liv i anspråk för att kontrollera och för sitt eget? Då är det svårt att bli arg. För det första så vet vi inte längre när våra gränser passeras, vi förstår helt enkelt inte när någon gått över gränsen till vårt eget liv. Det påminner mig om berättelsen jag hörde om en leprasjuk, som gjorde sig illa på elden, han lät sina lemmar svedjas av elden eftersom han genom sin sjukdom var oförmögen att känna smärta. Så är det också att elva ett gränslöst liv. Vi märker inte att det gör ont, ofta inte förrän det är försent. Det är först när smärtan och angreppet når in till de allra djupaste delarna av vårt inre, vårt hjärta som kanske fortfarande är intakt som vreden börjar ta form, ofta uttryckt med ett förlåt efteråt, förlåt om jag tog i lite för mycket, men ... Men?
Helig vrede talar vi om ibland. Guds vrede när den gudomliga ordningen rubbas. Jesu vrede i templet när helgedomen intas och missbrukas av förövare. Kanske vore det inte fel med lite helig vrede i vårt eget liv, helig vrede över det som blivit ont. Det står att solen inte ska få gå ner över vår vrede, men jag tror att det kan vara en större synd att stänga inne vreden och låta det orättfärdiga fortgå än att faktiskt få reagera och försvara sitt liv? Och om man inte varit arg i hela sitt liv, kan man då få mer än en dag på sig innan det går över? Snälla Gud?

Inga kommentarer: