Känner du dig som ett benrangel nån gång?

Hes 37:1-10
Herrens hand rörde vid mig, och med sin ande förde han mig bort och satte ner mig i dalen. Den var full av benknotor. Han ledde mig runt, och jag såg dem ligga överallt i dalen, helt förtorkade. Han frågade mig: "Människa, kan dessa ben få liv igen?" Jag svarade: "Herre, min Gud, det vet bara du." Han sade: "Profetera och säg till dessa ben: Förtorkade ben, hör Herrens ord! Så säger Herren Gud: Jag skall fylla er med ande och ge er liv. Jag skall fästa senor på er, bädda in er i kött och dra hud över er, jag skall fylla er med ande och ge er liv. Då skall ni inse att jag är Herren." Jag profeterade som jag hade blivit befalld. Medan jag profeterade hördes ett rasslande — det var ben som sattes till ben och fogades samman. Jag såg att de fick senor och bäddades in i kött och att hud drogs över dem. Men det fanns ingen ande i dem. Han sade till mig: "Profetera, människa, profetera och säg till anden: Så säger Herren Gud: Kom, ande, från de fyra väderstrecken! Blås på dessa dräpta och ge dem liv!" Jag profeterade som han hade befallt mig. Då fylldes de av anden, de fick liv och reste sig upp, en väldig här.

Detta är en av mina absoluta favorittexter i Bibeln. Orden når mig ända uppifrån huvudet, ner i fötterna och tillbaka upp till hjärtat. Där biter sig orden fast. Jag ser bokstavligt talat hur det rasslar i dalen när ben ställs till ben och bygger kroppar med kött och ben. Och sedan blåser Guds ande Liv! Känner du dig som ett benrangel ibland? Nu tänker jag inte bokstavligt talat, det gäller definitivt inte mig, men jag menar, så där förtorkad... Så torr att det knastrar som sand mellan tänderna, när livet bara är öken... Det gör jag... Benen bär inte, livet lever inte... Och trots att vi försöker fylla på med kött och hud och innehåll så hjälper det inte. För att vara människa krävs mer än ben och ett stycke kött, vi behöver liv... Men det fanns ingen ande i dem. Han sade till mig: "Profetera, människa, profetera och säg till anden: Så säger Herren Gud: Kom, ande, från de fyra väderstrecken! Blås på dessa dräpta och ge dem liv!"

Först när Guds Ande blåser liv i mig lever mitt liv och jag kan resa mig och gå. Resa mig ur det förtorkade... Ande du som livet ger, fall nu över mig....