Den gode herden

När jag var liten så var jag på en stor släktträff. Jag nådde inte långt upp på benen och kjolarna på alla vuxna som var där och när jag plötsligt kände mig ensam och övergiven så jag började söka runt efter en trygg famn. Då fick jag plötsligt syn på min pappa, jag hörde hans röst och kröp upp i hans famn. Väl uppe i famnen upptäckte jag något. Det var inte min pappa! Jag kände igen honom, hans röst var som min pappas, men det var inte min Far. Han talade vänliga ord till mig men det var inte tillräckligt för att göra mig trygg. Fort ilade jag ner och fann till slut den famn jag sökte.

Till historien hör att famnen där jag föst hamnade tillhörde min fars bror och att dessa två är enäggstvillingar, förvillande lika varandra och lika goda människor båda två. Båda är de människor att kunna känna sig vara trygg hos oavsett. Men fortfarande så finns det en avgörande skillnad.

Om den skillnaden talar Jesus idag. Om hur svårt det kan vara att urskilja den röst som är Jesu röst bland alla andra röster. Det finns så många som ropar efter vår uppmärksamhet, som vill erbjuda oss trygghet och säkerhet på väl så goda grunder. Och hur ska vi veta skillnaden? Hur ska vi veta att den som ropar vårt namn gör det på grund av sin kärlek till oss och inte får att få egen uppmärksamhet och egen vinning? För vem vill inte ha påhejare och efterföljare? Men i vårt eget liv, där så många röster ropar på oss, är det inte alltid lika enkelt att känna igen.

Det är därför som Jesus ställer sig där, i grinden. Gör sig tydlig för oss när han säger. Jag är grinden in till fåren. Det är ganska kompromisslöst eller hur! Han VILL att vi ska gå genom honom. Eller – Han kräver att vi ska gå genom honom. Annars kommer vi inte fram, kommer inte på den där vägen som är den rätta.
Är det så att vår gemenskap med Gud ligger i att vi går genom Kristus… att Kristus är vägen och grinden. Ja, det är ingen nyhet, det säger Jesus gång på gång: för att komma till Guds rike/Gud måste ni gå genom mig. Den som går in genom mig ska bli räddad.

Jesus talar om att alla herdar inte är de goda herdar de utger sig för att vara. Han talar om fåren som inte följer främlingens röst. Det får mig att tänka på en barnbok med vargen som gång på gång knackar på de tre små grisarnas hus och med olika lockrop försöker få dem att komma ut. Men grisarna öppna inte dörren, inte förrän de känner igen sin pappas röst.

Det finns många som ropar efter vår uppmärksamhet. Det finns många som vill ha efterföljare. Som ropar vårt namn. Men fåren söker skydd och säkerhet hos sin herde, de lyssnar till hans röst. Det får också vi göra. Och det är en utmaning för oss att urskilja Jesu röst bland alla andra röster. Men ett sätt att kunna göra det är att hålla sig nära honom. Enda sättet att låta sig präglas av hans röst är att hålla sig nära honom. Avgörande för herden är att han känner alla sina får. Och att de känner honom. Att vi inte tar miste på den röst som är Jesu röst bland alla andra röster.

Den avgörande skillnaden mellan den gode herden och dem som Jesus kallar för tjuvar och rövare är att Jesus är där för vår skull, medan rövare och tjuvar bara är ute för egen vinning. Och kännetecknande för en dålig herde är att den sticker iväg när vargen närmar sig. Det är inte för inte som det sägs i talesättet, att i nöden prövas vännen. Det är vad som skiljer ut den gode herden från alla andra främmande röster. Herden älskar sina får, är beredd att ge sitt liv för fåren. Och kanske är det först när vargen närmar sig som vi vet om det är den gode herden vi följer eller inte. Om det är någon som är beredd att ge sig ut i mörkret, i det otrygga för att söka rätt på oss, som bryr sig om var vi är, oberoende av sin egen säkerhet, sådan är Jesus. Han som ar kommit för att vi ska ha liv, och liv i överflöd.

Därför att Jesus är levande Herre, är han också en herde för oss idag. Hans ord är inte bara ett resultat av en goda tankar av en goda tänkare för länge sen, filosofi eller en visdomslära.

Men han är en herde som både attraherar och provocerar. Som drar till sig och stöter ifrån. Hur många försöker sig inte på att hitta andra vägar in i fållan, istället för att gå genom honom som är grinden. Men det går inte. På den punkten är Jesus kompromisslös. Han är navet i all kristen tro.
Precis som herden är centrum och fokus för fåren får Jesus vara centrum i vårt eget liv. Insikten om att det alltid finns någon som är större än vi själva. Större än du själv, men aldrig längre bort än att han är din bäste vän. Som känner ditt liv, känner ditt namn. Jesus älskar oss inte i flock utan var och en av oss, både vita och svarta får. Du och jag kanske inte ser skillnad på alla oss tillsammans men Jesus gör det. Han vet vad du och jag behöver, ibland mer än du och jag känner vet det. Och han är beredd att ge sitt liv för att vi ska komma i säker famn. Amen