Att skapa konturer...

Att bli sedd, att bli tydlig... Mot sig själv och andra. Att vara trogen sitt hjärta. Gå sin egen väg. Kom att tänka på Ninni, det osynliga barnet i Mumintrollen idag. Ju mer sedd och älskad hon blir desto fastare former tar hennes liv, den diffusa skuggan får konturer och hennes ansikte får liv. Hon har sett andra men de har inte sett henne... Livet kan få konturer på många sätt. Inte bara genom att bli sedd av någon annan... Också uppmuntrad, tilltrodd att kunna ta ansvar för ditt eget liv. Att säga till någon; Jag litar på, har förtroende för att du gör det val som är det bästa för dig....

Bilden av Ninni kom för mig idag. Längtan efter konturer, längtan efter att få vara den jag är, gå den väg jag vill, vara trogen mig själv. Inte bara gå den väg andra pekar ut för mig... Det kan kosta på, tydligheten. Den är inte alltid så bekväm... I alla fall inte om man varit någon som låtit andra styra och ställa i sitt liv... Vem vill leva livet som en formlös massa? Livet kan få konturer utan att vi för den skull tvingas in i en mall... Det måste finnas en form som är skapad bara för mig... Det är spännande, jag tror jag lägger mitt liv i krukmakarens händer...