Inledningsvis vill Domkapitlet understryka, att det är olämpligt att en remiss, som i så hög grad berör församlingslivet, inte skickas också till ett brett urval av församlingar i varje stift. Domkapitlet beklagar också att regeringen visat så litet intresse för att samtala om äktenskapsfrågan med Svenska kyrkan och övriga trossamfund med vigseluppdrag innan förslag lades i riksdagen.
För Svenska kyrkan hade det varit fullt naturligt att bejaka och gå in i en ordning där staten ansvarar för en enkel civilrättslig registrering av alla äktenskap, följt av kyrklig välsignelse för de som så önskar eller annan form av välsignelse eller ceremoni för de som så väljer. Nu har dock riksdagen beslutat en annan ordning. Detta innebär att om Svenska kyrkan avstår från vigseluppdraget blir det obligatoriskt med en borgerlig vigsel, följt av en kyrklig välsignelse för de par som så önskar. Denna situation kräver särskilda överväganden.
Frågan om vigseluppdrag för Svenska kyrkan har vid ett flertal tillfällen behandlats av Kyrkomötet och man har beslutat att Svenska kyrkan ska värna vigseluppdraget. I och med den nya lagstiftningen kommer Svenska kyrkan att omfattas av samma bestämmelser som andra trossamfund och präster i Svenska kyrkan kommer inte längre att automatiskt ha vigseluppdrag. Om Svenska kyrkan även fortsättningsvis ska ha vigseluppdrag måste en begäran om detta ges in till Kammarkollegiet. I Svenska kyrkan har diskussionen om vigseluppdraget pågått under en lång tid. Med den nya äktenskapslagstiftning har frågan återigen aktualiserats, varför den första frågan domkapitlet i Göteborgs stift vill ta ställning till är:
I regeringens proposition föreslås att vigsel ska kunna förrättas av präst eller annan befattningshavare i ett trossamfund som har ett särskilt förordnande från Kammarkollegiet. Skall Svenska kyrkan ansöka om vigseltillstånd?
Två olika inställningar har blivit tydliga när det gäller frågan om vigseluppdraget. Båda finns representerade i Göteborgs domkapitel. 2
1. De som menar att Svenska kyrkan inte skall ansöka om vigseltillstånd framhåller att det utgör en rest av en samhällelig enhetskultur och en kyrka nära förbunden med staten.
Enligt reformatorisk uppfattning är äktenskapet en gudomlig stiftelse (institutio divina) som hör hemma på skapelsens och lagens plan. Det nya som Kristus har stiftat och som bygger kyrkan, det är stiftat för att utdela syndernas förlåtelse. Till dessa handlingar hör inte äktenskapet, vars välsignelse är jordisk och vars syfte är timligt väl. Äktenskapet är en civil angelägenhet. Det är därför tveksamt om kyrkan skall ha med dess ingående och dess upplösning att göra. Den reformatoriska ordningen var därför tvådelad: en civilrättslig del åtföljd av kyrkans förkunnelse, förbön och välsignelse.
Vidare hänvisas till att samhället numera blivit mångkulturellt och mångreligiöst, vilket bland annat framgår av att ett fyrtiotal trossamfund har erhållit vigseluppdraget. Bland alla dessa trossamfund finns klara skillnader i synen på äktenskapet, liksom i synen på homosexualitet. Det är därför inte omotiverat att samhället tar det fulla ansvaret för den civilrättsliga delen, precis som man tagit över hindersprövningen. Det skulle betyda att de homosexuella, oavsett tro, behandlas på ett jämlikt sätt åtminstone av samhället. Härigenom skulle också de interreligiösa äktenskapen kunna underlättas. Den civilrättsliga registreringen kan så följas av den religiösa riten i kyrka, synagoga eller tempel. Erfarenheter från andra länder och från Svenska kyrkan i utlandet visar att en sådan ordning kan fungera väl och att den inte behöver medföra en avsevärd minskning av antalet vigslar.
2. De som menar att Svenska kyrkan skall ansöka om vigseltillstånd framhåller att den kyrkliga vigseln är en värdefull och uppskattad tradition med djup och folklig förankring. Om kyrkan avstår vigseluppdraget är risken överhängande att många par nöjer sig med den borgerliga vigseln. Därmed mister Svenska kyrkan en av sina viktiga kontaktytor med människor som idag känner sig välkomna till kyrkan oavsett var på trons väg man befinner sig. Svenska kyrkan skall inte försvåra för människor att få del av kyrkans välsignelsehandlingar. Med tanke på vad de kyrkliga handlingarna betyder som motiv för att tillhöra Svenska kyrkan, kan det få stora konsekvenser om kyrkan avstår från vigseluppdraget.
Om Svenska kyrkan avstår från att söka vigseltillstånd har det, om obligatorisk civilrättslig registrering införs, det goda med sig att alla homosexuella oavsett tro behandlas lika av samhället. Men i nuläget är risken stor att det uppfattas som ett sätt att ge stöd till dem som inte vill ha en ordning för vigsel av par med samma kön. Även om det finns teologiska skäl att avstå från vigseluppdraget som inte alls har med frågan om vigsel av samkönade par att göra, kan det faktum att frågan nu kommer upp riskera att 3
uppfattas som ett svek mot homosexuella. Att avstå från vigseluppdraget komplicerar proceduren för alla de par som önskar ingå äktenskap i kyrkan. Risken är stor att införandet av könsneutrala äktenskap ses som orsaken till att detta sker nu och att homosexuella kan anses ha orsakat den förändringen.
Vidare framhålls: att en vigsel är en rättshandling och därmed myndighetsutövning uppfattas inte av dem som vill vigas som ett dilemma eller som utslag av maktspråk. Traditionen är väl förankrad i Svenska kyrkans tradition som folkkyrka. Att Svenska kyrkan även fortsättningsvis utför denna typ av samhällsuppgifter strider därför inte mot Svenska kyrkans uppdrag. Dessutom ligger det i svensk tradition att staten inte gör allt själv utan låter det civila samhället medverka i för samhället angelägna uppgifter.
I ett mångkulturellt samhälle är det viktigt att varje människa fritt ska kunna välja det sammanhang man vill när det gäller t.ex. att ingå äktenskap. Ingen tvingas till kyrklig vigsel och det råder ingen vigselplikt för trossamfunden.
Slutligen menar man att det är Svenska kyrkan som har statens uppdrag att viga människor till äktenskap, inte enskilda präster. Därför bör det inte finnas någon risk att samkönade par utsätts för diskriminering av präster som inte är villiga att viga dessa. Trots att det fanns delade meningar när välsignelse av ingånget partnerskap infördes har Svenska kyrkan hanterat detta väl, så att människor inte har utsatts för diskriminering.
Frågor om behörighet att förrätta vigsel i den händelse att Svenska kyrkan väljer att ansöka om vigseltillstånd
Domkapitlet i Göteborgs stift menar att Svenska kyrkan med sin lutherska äktenskapssyn kan rymma olika uppfattningar i vigselfrågan. Därmed instämmer domkapitlet i uppfattningen att trossamfundens vigseltillstånd inte innebär att vigselförrättare är skyldiga att förrätta vigsel. För att stärka den enskilde prästens möjlighet att stå kvar vid den gamla äktenskapsuppfattningen, där äktenskapet ses som förening mellan man och kvinna, och dra konsekvenserna därav, bör man foga till några rader därom också i inledningstexten till kyrkoordningens 23 kapitel. Domkapitlet vill därför förorda att ett sådant tillägg görs.
Vigseluppdraget ingår som en del i prästens uppdrag. Ansökan om vigseltillstånd ska alltså inte göras av enskilda präster. Den ordning som nu råder bör finnas kvar, så att sambandet mellan att utöva uppdraget som präst och behörigheten att vara vigselförrättare bevaras. Därför bör Svenska kyrkan hos kammarkollegiet anhålla om vigseluppdraget och anmäla prästerna centralt eller möjligen genom domkapitlet i varje stift. 4
Vidgningen av begreppet äktenskap
Lagstiftningen vidgar begreppet äktenskap, så att det även åsyftar par av samma kön. Kyrkoordningen föreslås ändras på samma sätt. Genomgående talas om två personer i stället för kvinna och man. Här gäller frågan om Svenska kyrkan vill och kan hävda en annan definition av äktenskapet än statens. Svenska kyrkan har liksom Sveriges kristna råd tidigare uttryckt att begreppet äktenskap borde bevaras för förhållandet mellan man och kvinna. Riksdagen har inte följt detta önskemål. Svenska kyrkan har alltså att välja mellan att ha ett eget språkbruk eller följa det språkbruk som på sikt torde bli det allmänna.
Svenska kyrkan har sedan tidigare tagit ställning för att bejaka homosexuell kärlek och samlevnad, bl.a. genom välsignelse över registrerat partnerskap. Enligt luthersk äktenskapssyn består äktenskapet av två delar, en världslig och en andlig. Staten definierar nu begreppet äktenskap könsneutralt. Syftet är bl.a. att stödja par, såväl särkönade som samkönade, till varaktiga och stabila relationer.
Om man ändå vill hävda att det rör sig om olika institut, kan man förstå "äktenskap" som ett allmänbegrepp som i sig rymmer olika former, nämligen äktenskap mellan man och kvinna och äktenskap mellan personer av samma kön. I så fall är det inte begreppet utan ordningen eller ordningarna för vigsel som hamnar i fokus.
I den ursprungliga regeringspropositionen föreslogs att partnerskap helt skulle försvinna som rättsligt begrepp. Eftersom partnerskap kommer att finnas kvar för dem som ingått partnerskap innan 1 maj 2009 och som inte väljer att omvandla partnerskapet till äktenskap, så bör bestämmelsen om välsignelse över registrerat partnerskap i 23 kap. 4 § finnas kvar.
Förslag till vigselgudstjänst att användas för par med samma kön
Om man menar allvar med att det inte är fråga om en förändrad äktenskapssyn, borde det räcka med vissa ändringar eller alternativa formuleringar i den nuvarande ordningen för vigselgudstjänst. Det förslag som nu föreligger tycks dock dra åt ett helt annat håll. Detta framgår redan av de inledande orden. Lite förenklat skulle
man kunna säga, att det i det förra fallet verkar vara äktenskapet som i sig bär makarnas kärlek, medan det i det senare fallet är kärleken som bär äktenskapet.
Som avslutning vill domkapitlet i Göteborgs stift framhålla att det skulle vara spännande att föra dialog om den grundläggande teologin kring äktenskap och kärlek innan vi tar ställning till sakfrågorna i detalj, allra helst som frågor om kyrkans gudstjänstordningar har läromässiga implikationer.
På domkapitlets vägnar
Carl Axel Aurelius
biskop Håkan Stenow
stiftsdiakon
För Svenska kyrkan hade det varit fullt naturligt att bejaka och gå in i en ordning där staten ansvarar för en enkel civilrättslig registrering av alla äktenskap, följt av kyrklig välsignelse för de som så önskar eller annan form av välsignelse eller ceremoni för de som så väljer. Nu har dock riksdagen beslutat en annan ordning. Detta innebär att om Svenska kyrkan avstår från vigseluppdraget blir det obligatoriskt med en borgerlig vigsel, följt av en kyrklig välsignelse för de par som så önskar. Denna situation kräver särskilda överväganden.
Frågan om vigseluppdrag för Svenska kyrkan har vid ett flertal tillfällen behandlats av Kyrkomötet och man har beslutat att Svenska kyrkan ska värna vigseluppdraget. I och med den nya lagstiftningen kommer Svenska kyrkan att omfattas av samma bestämmelser som andra trossamfund och präster i Svenska kyrkan kommer inte längre att automatiskt ha vigseluppdrag. Om Svenska kyrkan även fortsättningsvis ska ha vigseluppdrag måste en begäran om detta ges in till Kammarkollegiet. I Svenska kyrkan har diskussionen om vigseluppdraget pågått under en lång tid. Med den nya äktenskapslagstiftning har frågan återigen aktualiserats, varför den första frågan domkapitlet i Göteborgs stift vill ta ställning till är:
I regeringens proposition föreslås att vigsel ska kunna förrättas av präst eller annan befattningshavare i ett trossamfund som har ett särskilt förordnande från Kammarkollegiet. Skall Svenska kyrkan ansöka om vigseltillstånd?
Två olika inställningar har blivit tydliga när det gäller frågan om vigseluppdraget. Båda finns representerade i Göteborgs domkapitel. 2
1. De som menar att Svenska kyrkan inte skall ansöka om vigseltillstånd framhåller att det utgör en rest av en samhällelig enhetskultur och en kyrka nära förbunden med staten.
Enligt reformatorisk uppfattning är äktenskapet en gudomlig stiftelse (institutio divina) som hör hemma på skapelsens och lagens plan. Det nya som Kristus har stiftat och som bygger kyrkan, det är stiftat för att utdela syndernas förlåtelse. Till dessa handlingar hör inte äktenskapet, vars välsignelse är jordisk och vars syfte är timligt väl. Äktenskapet är en civil angelägenhet. Det är därför tveksamt om kyrkan skall ha med dess ingående och dess upplösning att göra. Den reformatoriska ordningen var därför tvådelad: en civilrättslig del åtföljd av kyrkans förkunnelse, förbön och välsignelse.
Vidare hänvisas till att samhället numera blivit mångkulturellt och mångreligiöst, vilket bland annat framgår av att ett fyrtiotal trossamfund har erhållit vigseluppdraget. Bland alla dessa trossamfund finns klara skillnader i synen på äktenskapet, liksom i synen på homosexualitet. Det är därför inte omotiverat att samhället tar det fulla ansvaret för den civilrättsliga delen, precis som man tagit över hindersprövningen. Det skulle betyda att de homosexuella, oavsett tro, behandlas på ett jämlikt sätt åtminstone av samhället. Härigenom skulle också de interreligiösa äktenskapen kunna underlättas. Den civilrättsliga registreringen kan så följas av den religiösa riten i kyrka, synagoga eller tempel. Erfarenheter från andra länder och från Svenska kyrkan i utlandet visar att en sådan ordning kan fungera väl och att den inte behöver medföra en avsevärd minskning av antalet vigslar.
2. De som menar att Svenska kyrkan skall ansöka om vigseltillstånd framhåller att den kyrkliga vigseln är en värdefull och uppskattad tradition med djup och folklig förankring. Om kyrkan avstår vigseluppdraget är risken överhängande att många par nöjer sig med den borgerliga vigseln. Därmed mister Svenska kyrkan en av sina viktiga kontaktytor med människor som idag känner sig välkomna till kyrkan oavsett var på trons väg man befinner sig. Svenska kyrkan skall inte försvåra för människor att få del av kyrkans välsignelsehandlingar. Med tanke på vad de kyrkliga handlingarna betyder som motiv för att tillhöra Svenska kyrkan, kan det få stora konsekvenser om kyrkan avstår från vigseluppdraget.
Om Svenska kyrkan avstår från att söka vigseltillstånd har det, om obligatorisk civilrättslig registrering införs, det goda med sig att alla homosexuella oavsett tro behandlas lika av samhället. Men i nuläget är risken stor att det uppfattas som ett sätt att ge stöd till dem som inte vill ha en ordning för vigsel av par med samma kön. Även om det finns teologiska skäl att avstå från vigseluppdraget som inte alls har med frågan om vigsel av samkönade par att göra, kan det faktum att frågan nu kommer upp riskera att 3
uppfattas som ett svek mot homosexuella. Att avstå från vigseluppdraget komplicerar proceduren för alla de par som önskar ingå äktenskap i kyrkan. Risken är stor att införandet av könsneutrala äktenskap ses som orsaken till att detta sker nu och att homosexuella kan anses ha orsakat den förändringen.
Vidare framhålls: att en vigsel är en rättshandling och därmed myndighetsutövning uppfattas inte av dem som vill vigas som ett dilemma eller som utslag av maktspråk. Traditionen är väl förankrad i Svenska kyrkans tradition som folkkyrka. Att Svenska kyrkan även fortsättningsvis utför denna typ av samhällsuppgifter strider därför inte mot Svenska kyrkans uppdrag. Dessutom ligger det i svensk tradition att staten inte gör allt själv utan låter det civila samhället medverka i för samhället angelägna uppgifter.
I ett mångkulturellt samhälle är det viktigt att varje människa fritt ska kunna välja det sammanhang man vill när det gäller t.ex. att ingå äktenskap. Ingen tvingas till kyrklig vigsel och det råder ingen vigselplikt för trossamfunden.
Slutligen menar man att det är Svenska kyrkan som har statens uppdrag att viga människor till äktenskap, inte enskilda präster. Därför bör det inte finnas någon risk att samkönade par utsätts för diskriminering av präster som inte är villiga att viga dessa. Trots att det fanns delade meningar när välsignelse av ingånget partnerskap infördes har Svenska kyrkan hanterat detta väl, så att människor inte har utsatts för diskriminering.
Frågor om behörighet att förrätta vigsel i den händelse att Svenska kyrkan väljer att ansöka om vigseltillstånd
Domkapitlet i Göteborgs stift menar att Svenska kyrkan med sin lutherska äktenskapssyn kan rymma olika uppfattningar i vigselfrågan. Därmed instämmer domkapitlet i uppfattningen att trossamfundens vigseltillstånd inte innebär att vigselförrättare är skyldiga att förrätta vigsel. För att stärka den enskilde prästens möjlighet att stå kvar vid den gamla äktenskapsuppfattningen, där äktenskapet ses som förening mellan man och kvinna, och dra konsekvenserna därav, bör man foga till några rader därom också i inledningstexten till kyrkoordningens 23 kapitel. Domkapitlet vill därför förorda att ett sådant tillägg görs.
Vigseluppdraget ingår som en del i prästens uppdrag. Ansökan om vigseltillstånd ska alltså inte göras av enskilda präster. Den ordning som nu råder bör finnas kvar, så att sambandet mellan att utöva uppdraget som präst och behörigheten att vara vigselförrättare bevaras. Därför bör Svenska kyrkan hos kammarkollegiet anhålla om vigseluppdraget och anmäla prästerna centralt eller möjligen genom domkapitlet i varje stift. 4
Vidgningen av begreppet äktenskap
Lagstiftningen vidgar begreppet äktenskap, så att det även åsyftar par av samma kön. Kyrkoordningen föreslås ändras på samma sätt. Genomgående talas om två personer i stället för kvinna och man. Här gäller frågan om Svenska kyrkan vill och kan hävda en annan definition av äktenskapet än statens. Svenska kyrkan har liksom Sveriges kristna råd tidigare uttryckt att begreppet äktenskap borde bevaras för förhållandet mellan man och kvinna. Riksdagen har inte följt detta önskemål. Svenska kyrkan har alltså att välja mellan att ha ett eget språkbruk eller följa det språkbruk som på sikt torde bli det allmänna.
Svenska kyrkan har sedan tidigare tagit ställning för att bejaka homosexuell kärlek och samlevnad, bl.a. genom välsignelse över registrerat partnerskap. Enligt luthersk äktenskapssyn består äktenskapet av två delar, en världslig och en andlig. Staten definierar nu begreppet äktenskap könsneutralt. Syftet är bl.a. att stödja par, såväl särkönade som samkönade, till varaktiga och stabila relationer.
Om man ändå vill hävda att det rör sig om olika institut, kan man förstå "äktenskap" som ett allmänbegrepp som i sig rymmer olika former, nämligen äktenskap mellan man och kvinna och äktenskap mellan personer av samma kön. I så fall är det inte begreppet utan ordningen eller ordningarna för vigsel som hamnar i fokus.
I den ursprungliga regeringspropositionen föreslogs att partnerskap helt skulle försvinna som rättsligt begrepp. Eftersom partnerskap kommer att finnas kvar för dem som ingått partnerskap innan 1 maj 2009 och som inte väljer att omvandla partnerskapet till äktenskap, så bör bestämmelsen om välsignelse över registrerat partnerskap i 23 kap. 4 § finnas kvar.
Förslag till vigselgudstjänst att användas för par med samma kön
Om man menar allvar med att det inte är fråga om en förändrad äktenskapssyn, borde det räcka med vissa ändringar eller alternativa formuleringar i den nuvarande ordningen för vigselgudstjänst. Det förslag som nu föreligger tycks dock dra åt ett helt annat håll. Detta framgår redan av de inledande orden. Lite förenklat skulle
man kunna säga, att det i det förra fallet verkar vara äktenskapet som i sig bär makarnas kärlek, medan det i det senare fallet är kärleken som bär äktenskapet.
Som avslutning vill domkapitlet i Göteborgs stift framhålla att det skulle vara spännande att föra dialog om den grundläggande teologin kring äktenskap och kärlek innan vi tar ställning till sakfrågorna i detalj, allra helst som frågor om kyrkans gudstjänstordningar har läromässiga implikationer.
På domkapitlets vägnar
Carl Axel Aurelius
biskop Håkan Stenow
stiftsdiakon
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar