En konfirmand som frågade mig varför Jesus måste dö, eller snarare, ville Gud verkligen att Jesus skulle dö? Så grymt, så barbariskt, i alla fall om man samtidigt vill vara en god Gud? Nå, hur är det, Ville Gud att Jesus skulle dö…
Samma fråga lärjungarna ställer lärjungarna nu till Jesus. Varför måste du? Då får inte gå… De har just kommit från salen i övre våningen, där Jesus instiftat nattvarden. De har vandrat genom de smala och slingriga gatorna mot Getsemane. Jesus ägnar sina sista timmar åt att trösta och vägleda sina lärjungar. Nu är de bedrövade över vad Jesus försöker tala med dem om. Att han ska dö. Att han ska lämna dem… Jesu död är för dem bara en enda stor gigantisk megaförlust!!
Hur tänker lärjungarna? Tänker de på samma sätt som konfiurmanden? Varför måste Jesus dö? Är Gud den blodtörstige som kräver sitt offer för att inte längre vara arg och vred? Är det inte så många tänker när de ser på korset? Varför?
Men nej, Gud är ingen blodtörstig Gud. Gud älskar som en förälder kan älska sitt barn. Alla barn delar inte upplevelsen och vissheten om att vara älskade. Men det går ett djupt stråk av igenkännande i de flesta föräldraskap, att vi är beredda att göra allt för våra barn… Till vilket pris som helst. Gud ser den värld han själv har fött gå vilse, komma bort, förirra sig i snårskogar av avund, hat, och allt som för oss allt längre hemifrån. Så frågan handlar inte om Gud ville att Jesus skulle dö utan att Gud är beredd att göra precis allt för att rädda oss och föra oss hem igen, vad det än kostar. Det är vad Gud vill. Och även vad Jesus vill efter som Jesus inte är skild från Gud utan kommer från Fadern och går tillbaka till Fadern. Det finns föräldrar som har kastat sig i djupa hav, in i brinnande hus, bokstavligt talat gått genom eld och vatten för att rädda sina barn… med fara för sitt eget liv, ibland genom att offra sitt eget liv. För att rädda den man älskar. Och ingen skulle komma på tanken att fråga varför… Det är vad Gud gör, går genom led och vatten för sina barn…
Men just nu är lärjungarna där i konfirmandens fråga, dom är alldeles frågande när han talar om att han måste lämna dem. Nu när det är som bäst så bryter Jesus upp. Lärjungarna hade fått tre fantastiska år med Jesus. Och när Jesus nu säger: jag går till honom som har sänt mig, ja, då var det som om allt svartnade för dem. Hur ska det nu går? Jesus verkar förvånad över att de inte frågar honom, inte är intresserade av vart han går. Men deras hjärtan är bara fyllda med sorg. Kan vi känna igen oss? När saker och ting händer som skakar om fylls vi av sorg, av smärta, av vrede och besvikelse. Då blir vi lätt självupptagna. Allt vårt eget snurrar runt omkring oss. Men nu väcker Jesus lärjungarna med sin fråga. Varför frågar ni inte vart jag ska gå och varför? Och svarar sedan själv.
Han säger inte att han överger dem… Han berättar istället om hur han kommer att vara med dem i framtiden. Och med oss i vår framtid, idag. Att det finns något som är större och viktigare än den lilla lärjungaklubben kring Jesus. Men de är så måna om att hålla fast närvaron av Jesus att de inte ser att de genom att hålla honom kvar i det jordiska skulle förlora det himmelska.
På samma sätt ser vi inte alltid vad som är bäst för oss. Vårt perspektiv är inte detsamma som Guds. Det är det som får oss att ställa frågor som: varför måste Jesus dö… Istället för att se den gränslösa kärleken som ger allt… Jesus talar om varför det är bra att han lämnar dem. Om jag inte lämnar er, kommer inte Hjälparen till er. Men när jag går skall jag sända honom till er.
Men inte konstigt om lärjungarna misströstar. Till det yttre ser det ut som om allt är slut. Först går Jesus till korset. Och där när det verkligen såg ut som om allting var slut så uppstår Jesus till liv och kommer tillbaka lärjungarna. Han är med dem i 40 dagar. Sedan händer det ännu en gång, att han lämnar dem… Men kanske kom det inte lika många varför denna gång. Insikten växer om att Jesus är så mycket mer och så mycket större än den Jesus de har delat i tid och rum. Och varken kors eller himmelsfärd är handlar om Jesu frånvaro utan framför allt om hans närvaro. Inte bara med en liten grupp åt gången utan överallt i alla kyrkor över hela jorden, där människor är samlade i hans namn.
Jag går för att sända er Hjälparen. Det är det avgörande för oss idag för oss själva och för vår kyrka. Anden som ger Jesus till oss, vänder oss till Jesus och hjälper oss förnimma hans närvaro, komma ihåg Jesu ord, leva Jesu liv. Genom den helige Ande är Jesus närvarande mitt ibland oss överallt, där vi vill ta emot honom. Inte bara för en liten utvald skara, en enda liten konfirmandgrupp eller lärjungaskara.
Och Jesus säger att: När Anden kommer, ska det hända något med världen, då kommer världen att förstå. Det händer något, hela tiden, men ännu bår många på sina varför, ännu är inte allting förklarat. Men rakt ner från himlen utsträckt med sina armar mot världen står korset där med sitt svar, Därför:
Och vi har lärt känna den kärlek som Gud har till oss och tror på den. Gud är kärlek, och den som förblir i kärleken förblir i Gud och Gud i honom.
Amen
Samma fråga lärjungarna ställer lärjungarna nu till Jesus. Varför måste du? Då får inte gå… De har just kommit från salen i övre våningen, där Jesus instiftat nattvarden. De har vandrat genom de smala och slingriga gatorna mot Getsemane. Jesus ägnar sina sista timmar åt att trösta och vägleda sina lärjungar. Nu är de bedrövade över vad Jesus försöker tala med dem om. Att han ska dö. Att han ska lämna dem… Jesu död är för dem bara en enda stor gigantisk megaförlust!!
Hur tänker lärjungarna? Tänker de på samma sätt som konfiurmanden? Varför måste Jesus dö? Är Gud den blodtörstige som kräver sitt offer för att inte längre vara arg och vred? Är det inte så många tänker när de ser på korset? Varför?
Men nej, Gud är ingen blodtörstig Gud. Gud älskar som en förälder kan älska sitt barn. Alla barn delar inte upplevelsen och vissheten om att vara älskade. Men det går ett djupt stråk av igenkännande i de flesta föräldraskap, att vi är beredda att göra allt för våra barn… Till vilket pris som helst. Gud ser den värld han själv har fött gå vilse, komma bort, förirra sig i snårskogar av avund, hat, och allt som för oss allt längre hemifrån. Så frågan handlar inte om Gud ville att Jesus skulle dö utan att Gud är beredd att göra precis allt för att rädda oss och föra oss hem igen, vad det än kostar. Det är vad Gud vill. Och även vad Jesus vill efter som Jesus inte är skild från Gud utan kommer från Fadern och går tillbaka till Fadern. Det finns föräldrar som har kastat sig i djupa hav, in i brinnande hus, bokstavligt talat gått genom eld och vatten för att rädda sina barn… med fara för sitt eget liv, ibland genom att offra sitt eget liv. För att rädda den man älskar. Och ingen skulle komma på tanken att fråga varför… Det är vad Gud gör, går genom led och vatten för sina barn…
Men just nu är lärjungarna där i konfirmandens fråga, dom är alldeles frågande när han talar om att han måste lämna dem. Nu när det är som bäst så bryter Jesus upp. Lärjungarna hade fått tre fantastiska år med Jesus. Och när Jesus nu säger: jag går till honom som har sänt mig, ja, då var det som om allt svartnade för dem. Hur ska det nu går? Jesus verkar förvånad över att de inte frågar honom, inte är intresserade av vart han går. Men deras hjärtan är bara fyllda med sorg. Kan vi känna igen oss? När saker och ting händer som skakar om fylls vi av sorg, av smärta, av vrede och besvikelse. Då blir vi lätt självupptagna. Allt vårt eget snurrar runt omkring oss. Men nu väcker Jesus lärjungarna med sin fråga. Varför frågar ni inte vart jag ska gå och varför? Och svarar sedan själv.
Han säger inte att han överger dem… Han berättar istället om hur han kommer att vara med dem i framtiden. Och med oss i vår framtid, idag. Att det finns något som är större och viktigare än den lilla lärjungaklubben kring Jesus. Men de är så måna om att hålla fast närvaron av Jesus att de inte ser att de genom att hålla honom kvar i det jordiska skulle förlora det himmelska.
På samma sätt ser vi inte alltid vad som är bäst för oss. Vårt perspektiv är inte detsamma som Guds. Det är det som får oss att ställa frågor som: varför måste Jesus dö… Istället för att se den gränslösa kärleken som ger allt… Jesus talar om varför det är bra att han lämnar dem. Om jag inte lämnar er, kommer inte Hjälparen till er. Men när jag går skall jag sända honom till er.
Men inte konstigt om lärjungarna misströstar. Till det yttre ser det ut som om allt är slut. Först går Jesus till korset. Och där när det verkligen såg ut som om allting var slut så uppstår Jesus till liv och kommer tillbaka lärjungarna. Han är med dem i 40 dagar. Sedan händer det ännu en gång, att han lämnar dem… Men kanske kom det inte lika många varför denna gång. Insikten växer om att Jesus är så mycket mer och så mycket större än den Jesus de har delat i tid och rum. Och varken kors eller himmelsfärd är handlar om Jesu frånvaro utan framför allt om hans närvaro. Inte bara med en liten grupp åt gången utan överallt i alla kyrkor över hela jorden, där människor är samlade i hans namn.
Jag går för att sända er Hjälparen. Det är det avgörande för oss idag för oss själva och för vår kyrka. Anden som ger Jesus till oss, vänder oss till Jesus och hjälper oss förnimma hans närvaro, komma ihåg Jesu ord, leva Jesu liv. Genom den helige Ande är Jesus närvarande mitt ibland oss överallt, där vi vill ta emot honom. Inte bara för en liten utvald skara, en enda liten konfirmandgrupp eller lärjungaskara.
Och Jesus säger att: När Anden kommer, ska det hända något med världen, då kommer världen att förstå. Det händer något, hela tiden, men ännu bår många på sina varför, ännu är inte allting förklarat. Men rakt ner från himlen utsträckt med sina armar mot världen står korset där med sitt svar, Därför:
Och vi har lärt känna den kärlek som Gud har till oss och tror på den. Gud är kärlek, och den som förblir i kärleken förblir i Gud och Gud i honom.
Amen
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar