Vind i seglen eller av egen kraft?

Jag satt på stranden vid Åh stiftsgård, Ljungskile och tittade ut över viken. Jag var långt inne i en bibelmeditation då jag så två båtar möta varandra med ca 100 meter mellan. Den ene på väg utåt havet, den andre på väg in i skyddad hamn. Först lade jag märke till tvåmastaren genom sitt lite lätt bullrande ljud från motorn, jag tittade upp och såg att den även gick med focken. Vind och motor tillsammans. Människor rörde sig på däck men det var för långt avstånd för att jag skulle kunna urskilja någon av dem eller hur många de var. Havet låg ganska stilla. Efter en liten stund kommer runt klippan in i mitt synfält en liten vit roddbåt. En ensam man sitter där och ror med kraftiga tag utåt havet, eller utåt förresten, vi befinner oss fortfarande inomskärs innanför Orust. Han har ganska god fart men jag tänker att om en liten stund kommer han att bli trött.

Så förvandlades dessa båda båtar till en bild av livet. Om hur vi kan leva, ensamvargar som går för egen maskin eller om vi tillsammans både av egen kraft och med Andens vind låter oss föras i hamn. Både visste vart de var på väg. Men om jag får välja hur jag vill leva så vill jag inte vara ensam i båten, jag använder gärna min egen motor men vet att jag inte förmår av egen kraft utan är beroende både av de mina runt omkring mig och vid i seglen, för när min kraft rinner ut så för vinden mig genom seglen mot hamn. Jag är inte ensam. Jag behöver inte klara allting ensam...

Dessa två båtar hade mycket mer att berätta om mig och mitt liv men det gör jag inte här...